Greklands folkomröstning om det europeiska stödpaketet skulle, enligt premiärminister Giorgos Papandreou, bekräfta landets medlemskap i eurosamarbetet. Så lät det åtminstone natten till onsdagen.

Sedan dess har det sagts att omröstningen är inställd, att Papandreou planerar avgå, samt att han trots allt kommer sitta kvar.

Hur det nu är så passar kaoset väl in i helhetsbilden. För på samma sätt som ett starkt grekiskt stöd för stödpaketet innebär ett tydligt ja till fortsatt EU-samarbete, kommer ett nej anses bekräfta motsatsen: Grekland drar sig ur valutasamarbetet, återinför sin gamla drachma och återtar det penningpolitiska instrumentet från Europeiska centralbanken i Frankfurt.

Det finns onekligen goda argument för det senare. Euron är betydligt starkare än vad en fritt flytande drachma skulle vara, vilket är ett problem för varje grek som vill sälja en vara eller tjänst på den internationella marknaden. För Greklands haltande exportnäringar, liksom för den viktiga turismen, skulle en svagare valuta kunna vara en lockande möjlighet.

Här kan Sverige dessutom tjänstgöra som förebild. Vår återhämtning efter nittiotalskrisen inleddes som bekant när kronan tilläts flyta fritt, och 2008 parerade vi i huvudsak finanskrisen med en fallande kronkurs. De alternativen saknar Grekland idag.

Men att återgå till ett eget valutasystem är inte heller på något vis enkelt. Såväl den grekiska staten som dess invånare har merparten av sina lån i euro, och euro är vad långivarna vill ha tillbaka.

En självständig grekisk valuta kommer att skrivas ned till åtminstone hälften, vilket innebär att lånens värde ökar i motsvarande grad. Fördubblade räntekostnader står gissningsvis rätt långt ned på de grekiska julklappslistorna. Dessutom; om regeringen skriver om statsskulden till drachmer innebär det i praktiken statsbankrutt. Grekland blir då paria på de internationella finansmarknaderna för lång tid framöver.

Inte heller är det någon lätt procedur att byta valuta. Den tidsrymd som under alla omständigheter måste skilja ett grekiskt utträdesbesked från sjösättandet av en egen valuta skulle sannolikt föda finansiell panik.

Varenda vettig investerare skulle kasta sig på telefonen för att rädda vad som räddas kan. Pengarna skulle forsa ut ur landet.

Det var ett uppenbart misstag att släppa in Grekland i valutasamarbetet, men det är ett beslut som inte kan göras ogjort.

Få anade vidden av vad som skulle kunna hända när den gemensamma valutan lyfte från det europeiska startfältet.

Nu gäller det att ha säkerhetsbältena fastspända. Hård turbulens väntar söderöver.