Mona Sahlin lämnade S-kongressen med stärkt mandat. Frågan som de flesta ställer sig är dock: mandat att göra vad? De konkreta förslag som den rödgröna koalitionen presenterat är få, och fokus tycks ligga på regeringsmakt snarare än -innehåll.
Politikbristen blir tydlig inte minst i de unga socialdemokraternas vitala idétidskrift Tvärdrag. Det nya numret (5/2009) avhandlar hur S i hela Europa genomlever samma kris.
Det som Tony Blair och Gerhard Schröder pekade ut 1999 i The Way Forward for Europé’s Social Democrats har visat sig vara en återvändsgränd. Sedan dess har Socialdemokraterna tappat på nästan hela kontinenten. ”Idag är det högern som styr Europa, och fler socialdemokratiska regeringar står på tur att falla”, konstaterar Jens Lundberg, tidningens ansvarige utgivare, efter sin resa genom Europa.
I Frankrike ser han ”en stelopererad vänster som står bredvid och tittar på” och i Tyskland ”en chanslös socialdemokrati”.
I England intervjuas Gavin Hayes, chef för tankesmedjan Compass, som menar att ”socialdemokratin tappar åt alla håll”.
I Österrike säger Karl Duffek, S-politiker och chef för tankesmedjan Renner Institut, att ”nästan överallt har högern större förtroende i ekonomiska frågor”, och konstaterar om den egna rörelsen att ”vi har inget projekt längre.”
Där S har haft makten har man havererat. ”Ingen ska inbilla sig att de sociala problemen har blivit färre med socialdemokrater vid makten”, skriver Lundberg. ”Misslyckandena radas upp, integrationspolitiken, jämlikhetspolitiken, antiterroristpolitiken, flyktingpolitiken.”
I samma tidning är Olle Svenning, ledarskribent på Aftonbladet, ”bekymrad” för att ”under socialdemokratiska regeringar växte också de sociala klyftorna”. Han menar att ”den tredje vägen som politisk strategi har gått under.” Och Carl Tham, tidigare S-minister, konstaterar att socialdemokratin ”har svårt att förstå sig själv.” Medan Göran Greider, från Dala-Demokraten, ser en delförklaring i Murens fall och kommunismens sammanbrott. ”Alla drömmar om en bättre världsordning anses nedblodande.”
Mona Sahlin är uppklädd till tänderna, men har ingenstans att gå. ”För vad är socialdemokratin om den blott handlar om kompetent administration och regeringsduglighet?” frågar Tvärdrag.
