Idag inleds Nato-toppmötet i Lissabon med beslut om en ny övergripande strategi på dagordningen. 28 medlemsländer deltar. Sverige är inte bland dem.

Det händer att jag fortfarande kan höra riksdagsledamöter tala om den svenska neutraliteten. Det var det gamla mantrat. Men för det mesta är det förstås den nuvarande officiella versionen av vår säkerhetspolitik som uttalas: Sverige är militärt alliansfritt. Det är det nya mantrat.

Men Sverige var aldrig var neutralt under det kalla kriget utan skapade gemensam säkerhet med Nato. Sverige hade ett hemligt militärt samarbete med Nato-länder. Om det brände till räknade vi med hjälp från våra vänner och Nato räknade med oss.

Efter Sovjetimperiets fall har Sverige kommit allt närmare Nato. Vi övar tillsammans med Nato och försvarsmakten är inställd på Nato:s våglängd. I Kosovo har svenska soldater länge stått under Nato-befäl och nu strider Sverige med Nato i Afghanistan.

Trots att allt detta pågår back stage råder fortfarande beröringsskräck on stage. Minns Mona Sahlins ord om att Sverige inte under några som helst omständigheter kan bli medlem i Nato. Minns de rödgrönas förslag om att inskränka Nato-samarbetet. Ett populärt motargument i V, S, MP och SD är att den svenska styrkan i Afghanistan står under Nato-befäl.

Inom Alliansen fegar man om medlemskap. Tystnaden är öronbedövande.

Ändå är det bara till namnet som Sverige inte är medlem av Nato. Men som utanförstående har vi förstås inte samma inflytande som om vi hade suttit med vid bordet i Lissabon för att finslipa Natos nya strategi. Så bakvänt.

En för Sverige viktig punkt är att Nato kommer att lägga mer fokus på sin ursprungliga uppgift om gemensamt försvar (artikel 5). Europa kommer mer i blickpunkten utan att för den skull Afghanistan blir mindre viktigt. I den frågan är det akutläge.

En annan viktig punkt som direkt berör Sverige är att en höjd gard i Europa ska kombineras med ett ökat samarbete med Ryssland. Hur ska det gå till?

En tredje punkt med bäring på svenskt närområde är att öppenheten att anta nya medlemmar som uppfyller kraven (artikel 10) kommer att bekräftas.

Vägen fram till Lissabon har kantats av ett brett lyssnande, inklusive en femdagars öppen brainstorming (Global Security Jam). Idag är i stort sett hela Europa på plats vid bordet, men alltså inte Sverige – förutom vid ett sidomöte. Säg medlemskap och hela Nato skulle le.