Chefen för polisens miljöbrottsenhet i Göteborg, Håkan Frostman, gjorde stora ögon när han läste Brottsförebyggande rådets rapport Illegal handel med hotade djur- och växtarter (2008:14).
Författarna Johanna Hagstedt och Lars Korsell gör ett jättenummer av att Storbritannien 2006 redovisade 163000 beslag mot bara 38 i Sverige samma år. Brås tes är att det även här i landet måste förekomma organiserad handel med hotade djur- och växtarter, men att skurkarna går fria på grund av fel prioriteringar och bristande resurser inom polisen och tullen.
Hagstedt och Korsell medger att de har funnit få tecken på organiserad handel med hotade arter. Däremot vet forskarduon ”att det i landet tidigare har funnits en handel med rysk kaviar” och landar i att det ”inte går att utesluta att organiserade aktörer finns”. För att sätta tyngd bakom orden citeras en anonym polis som är upprörd över att ”störrommen fick fortgå så länge”. Ja, handeln alltså.
Frostman har hyggligt lång erfarenhet av att utreda så kallade artskyddsbrott men känner som sagt var inte igen sig i Brås beskrivning. Försäljningen av störrom på västkusten gällde fem enstaka fall 2005. Förundersökningar inleddes men i inget fall kunde polisen visa att det fanns en koppling mellan romburkarna på butikshyllorna och grov organiserad brottslighet.
Brås rapport fick stort genomslag. I arkivet på svt.se finns en lång refererande artikel. Tidskriften Forskning&Framsteg svalde Brås buskap med hull och hår. En kontroll på nätet ger över 30 träffar på nyhetsartiklar från Ystads Allehanda till Piteå-Tidningen . I riksdagen väckte Tina Ehn med flera (mp) en motion som ännu inte är slutbehandlad. Vinkeln är att det inte kan vara en slump att det upptäcks 163000 artskyddsbrott i Storbritannien och bara 38 i Sverige. Naturvårdsverkets kommentarer gick i samma riktning, Vad mp, övriga partier, mediekåren, regeringen och alla andra rimligen hade varit betjänta av att veta är att varje liten insekt, planta eller piller som innehåller ämnen från hotade arter räknas som ett beslag i den brittiska statistiken.
2005 beslagtogs exempelvis 67623 piller, men det skedde vid 27 beslagstillfällen och alltsammans vägde inte mer än 3,4 kg. 2006 gjordes totalt 429 tillslag men redovisat i ”items” blir det hela 164178 beslag (inte 163000).
Den helt dominerande beslagsgruppen är växtdelar, 158427 stycken. Att Storbritannien är transitcentrum för Europa när det gäller illegal handel med växter och djur förklarar möjligen också – åtminstone delvis – varför polis och tull gör fler beslag där än här. Den slutsatsen drog i alla fall jag av intervjun med artskyddsspecialisten på Heathrow, tulltjänsteman Guy Clarke (sr.se 12/2 2006).
Tolkar man statistiken som Brå gör blir det förstås väldigt många beslag. Den som vill kontrollera saken rekommenderas ett besök hos: www.cites.org/common/resources/reports/pab/05-06UnitedKingdom.pdf
Brås gd Jan Andersson och rapportförfattaren, tillika enhetschefen, Lars Korsell skriver i förordet att studien är finansierad av Naturvårdsverket och Världsnaturfonden. Då närmar vi oss en annan intressant fråga. Hur rimligt är det att ett statligt verk använder skattebetalarnas pengar till att betala en annan myndighet för att skriva en vilseledande rapport som gynnar – ja, vem då?
