Helt plötsligt fördubblas ens arbetsbörda för att en kollega inte dykt upp. Han vabbar, får man höra. Man nickar inställsamt, för man vill inte verka okunnig om företaget eller rädd för att hugga i, och tänker att det väl något viktigt projekt på it-avdelningen, som MySQL. Omsider begriper man.

Vab betyder Vård av sjukt barn, och är en mänsklig rättighet: att kunna ringa sin chef och begära betald ledighet utan att visa upp något intyg. Rätten stadfästes redan i Västgötalagen: ”intet intyg kräfvas, vid manfall av mödraplikt”. I 1809 års regeringsform infördes vab i rättighetskatalogen strax nedanför lagen om stöd till kulturtidskrifter. ”För utbetalandet av tillfällig föräldrapenning, där Kungl Maj:t ersätter med 80 riksdaler av 100, krävs att tjänstehjon anmäla frånvaro med minst ett sms. Kontroll får ej förekomma.”

Arbetsgivarintressen har dock alltid försökt kringskära de mänskliga rättigheterna. Därför har de snillrika svenskarna utvecklat system för snuva överheten på vad som rätteligen tillhör folket.

En modell är att man, när man behöver vara ledig, vabbar från jobbet fast barnet är fullt friskt och befinner sig på dagis. På detta sätt får man statligt betald ledighet, med 80 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. En annan variant är att man, när man själv är krasslig, vabbar istället för att sjukanmäla sig. Då slipper man den karensdag som annars drabbar en sjukskriven. En tredje typ, för den som behöver kvalitetstid med sitt barn, är att vabba från jobbet fastän familjen är fullt frisk, och ta barnet till lekparken i stället för dagis. En fjärde är att ta hem ungen från skolan för att sköta hushållet medan man själv vabbar för att jobba med familjefirman. De mest förslagna jobbar svart. Det är lika svenskt som fri jakt och hemkok.

På Brännpunkt i går presenterade socialminister Göran Hägglund och socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson regeringens förslag att minska fusket i vabbandet. De hänvisade till att ”55 procent tror att fusk i samband med vård av sjukt barn, så kallad tillfällig föräldrapenning, är vanligt”, samt att Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) räknat fram att var femte krona som betalas ut – motsvarande 650 miljoner kronor – för vabbandet utbetalas på felaktiga grunder.

Därför vill regeringen införa regeln att den som vill vara hemma med sjukt barn åtminstone ska kunna visa upp ett intyg från skolan eller förskolan på att barnet varit frånvarande. Enligt IFAU ska detta vara den mest träffsäkra metoden för att minska vab-fusket. Förslaget går nu på remiss till lagrådet, och väntas börja gälla den 1 juli.

Kritiken från Åsa-Nisse, Kronblom och hans fru Malin, förlåt, Lars Ohly, Peter Eriksson och Mona Sahlin, går att förutsäga: svinnet i socialförsäkringarna motiverar inte misston mot medborgarna, och skolorna ska inte skriva intyg hela dagarna. Det senare argumentet går att gilla, men man får anta att det redan idag ingår i skolornas uppgifter att hålla reda på om barnen är där eller inte. Det första argumentet är dock ett resultat av att Sverige sedan länge låst in sig i generella välfärdssystem som tenderar att skapa överutnyttjande. Med ett rejält barnavdrag i taxeringen skulle detta kunna ha varit löst. Men nu har vi det system vi har, och då måste kontroll till för att motverka fusk.

Småbarn blir ofta sjuka, och det är viktigt att föräldrar kan vårda sina barn. Ska vi ha råd med det måste fusket stoppas. Men då krävs kanske att vi frigör oss från föreställningen att nivåerna och regelverken i socialförsäkringssystemen är som grundlagsfästa.