TAKTIK | Och rävspel
Politiker brukar hävda att sakfrågorna, inte rävspelet, är det intressanta. Men den uppdelningen håller inte. Ett färskt exempel på taktiserande i den högre politiska skolan ger anledning att fundera på hur saker och ting kan hänga ihop.
Efter förra veckans regeringssammanträde kallade justitieministern till presskonferens. Thomas Bodströms köttben till journalistkåren var offentliggörandet av att det utnämnts en ny rikskriminalchef. Therese Mattsson var fram till dess en för de flesta okänd polisöverintendent, men hennes meriter och breda polisbakgrund talar för att hon är väl lämpad för den svåra uppgiften att leda rikskriminalen.
Radio och tv rapporterade som på beställning, lika självklart innehöll varje anständig tidning morgonen därpå en kommentar. Allt helt i sin ordning.

På samma regeringssammanträde smög Bodström in en proposition till riksdagen om den länge utlovade nya sexbrottslagen. Beslutet fick precis så litet mediegenomslag som det var tänkt.
Då talar vi om ett
lagförslag som har tröskats i snart tio år. Landets justitieminister har satsat sin heder på att våldtäktsbegreppet ska utvidgas och omfatta fler gärningar. Det ska nu ske genom att kravet på tvång för att kunna döma till våldtäkt tas bort.
Den som har följt debatten vet att tunga remissinstanser har varnat för att en urvattning av våldtäktsbegreppet leder till såväl avgränsningsproblem som bevissvårigheter. Också Lagrådet har varit kritiskt. Om regeringen ändå skulle driva igenom förslaget kan domstolarna av hänsyn till grundläggande rättssäkerhetsprinciper i framtiden faktiskt tvingas att fria fler misstänkta sexualbrottslingar än i dag. Med tanke på de opinionsstormar som hittills har piskats upp efter sådana domar borde detta inte vara vad Bodström önskar sig. Eller tänker justitieministern följa upp med lagändringar, som sänker beviskraven i våldtäktsmål, så att fler kan dömas på svagare grunder?

Steget är ruggigt nära till debatten om fäder som har dömts till långa fängelsestraff för incest utan
annan bevisning än det påstådda offrets egen berättelse.
Regeringen skriver att varje sexuell handling som inte bygger på samtycke ska vara straffbar. Det låter självklart, visst. Men vad som händer är att vi får fler fall där ord står mot ord, och där domstolarna för att få nödvändig klarhet tvingas ställa ännu fler närgångna frågor till kvinnor som redan känner sig kränkta.

Om Bodström förra torsdagen hade bjudit in press, radio och tv och öppet redovisat sitt förslag till ny sexbrottslag, hade han garanterat fått svara på en rad svåra och obehagliga frågor. Nu fick han i stället beröm för utnämningen av landets första kvinnliga rikskriminalchef. Taktik och rävspel var vad det var.