Parlamentariskt kaos. Det var det begrepp som användes för att uttrycka farhågor inför rådande läge i riksdagen. För den som, likt undertecknad, har lyssnat på ett stort antal stela riksdagsdebatter genom åren torde begreppet ha setts lika mycket som ett löfte som ett hot.

Men riksdagsårets första partiledardebatt igår var om möjligt mer återhållen än vanligt. Oppositionsledaren Mona Sahlin och statsminister Fredrik Reinfeldt behandlade varandra i så ömma termer som god sed tillåter mellan två huvudkombattanter i ett plenum – hade de gått längre hade skandaljournalisterna fått skriva böcker om romanser i riksdagen snarare än i kungahuset.

Den hövliga tonen har sin bakgrund i veckans uppgörelse om den svenska insatsen i Afghanistan. Den visade att det även för de borgerliga går att styra landet utan att ha egen majoritet i riksdagen, och underströk intrycket av att det rödgröna samarbetet kollapsade så fort de tre partierna fick möjlighet att slå undan benen för varandra. Någon regeringskris blev det inte. Reinfeldt prisade samarbetsviljan.

I våras förutspådde statsvetarprofessor Tommy Möller att bägge ”blocken spricker på valnatten”. Det troligaste var därefter en ”liten minoritetsregering” bestående av några mindre partier, och där skulle ”Maria Wetterstrand bli statsminister” (Rapport 26/4). Man kan tycka vad man vill om regeringen Reinfeldt, men den har inte lockat fram det bästa ur statsvetarprofessionen. Igår kändes regeringen stabil på gränsen till letargisk.

Reinfeldt konstaterade när debatten rörde minoritetsstyre att regeringen Persson hade stöd av 36 procent, mot Alliansregeringens 49 procent av riksdagen.

Och nu har han visat att det går att få med delar av oppositioen.

Kaos blev det inte heller med anledning av sverigedemokraten Jimmie Åkessons debut i kammaren. Förvisso blev det enahanda då varannat replikskifte därmed handlade om invandring, men debatten hölls civiliserad. Åkesson behandlades på samma sätt som partiledare alltid har bemött kritik, med den ädla metoden att undvika frågan.

I upplösningstillstånd var däremot Vänsterpartiets Lars Ohly, som mot alla traditioner valde att ta replik på bägge sina forna koalitionskamrater. Meningsutbytet med Miljöpartiets Peter Eriksson, där bägge anklagade varandra för att ljuga, var talande.

”Om det är så här det låter offentligt så undrar man ju hur det rödgröna samarbetet har fungerat egentligen”, svarade Kristdemokraternas Göran Hägglund.

Den breda uppgörelsen om Afghanistan har verkligen förändrat blockpolitiken. Nu har Ohly ett eget.