Gustav Fridolin ryktas återgå till sin politiska karriär i Miljöpartiet, efter en sejour som reporter i TV4:s samhällsprogram Kalla Fakta. Det är spännande eftersom Fridolin är särdeles begåvad, men också för att det känns som ett tecken i tiden. Karriärbytet är i det närmaste sömlöst. När journalisten Isabella Lövin, som skrev den uppmärksammade Tyst hav (Ordfront, 2007), valdes in för MP i EU-parlamentet sågs det heller inte som något extremt anmärkningsvärt, utan mer som en logisk förlängning av hennes journalistiska kall.
Journalisters politiska åskådning är ett återkommande debattämne. När saken senast mättes i Journalistkårens partisympatier (JMG, 2006) visade det sig att 23 procent av landets journalister var miljöpartister.
Kan denna överrepresentation, runt fyrahundra procent, vara en förklaring till mediernas aktivism när det gäller att ställa om samhället för att svara mot klimathotet? Som gör att exempelvis SVT på sin klimatsajt Ställ om kan ha en klimatcoach som på nätet tipsar om filmen Power Of Community – How Cuba Survived Peak Oil, som om Kuba vore grejen?
Och kan det vara denna överrepresentation som nu gör att det varit relativt tyst om den skandal som fått det fantasilösa namnet Climategate? Att det skrivits så lite om hur data kan ha manipulerats, hur forskare vägrats tillgång till källorna, eller att Phil Jones vid University of East Anglias Climate Reseach Unit frånträtt sin tjänst i väntan på utredning?
Efter tio år som journalist kan jag ärligt säga: jag tror inte det. Min uppfattning är att journalister i gemen inte drivs av någon politisk agenda. Snarare uppfattar man sig som tjänare för det allmänna bästa. Men det är också problematiskt.
När BBC för två år sedan utredde de egna programmens problem med objektiviteten, i rapporten From Seesaw to Wagon Wheel: safeguarding impartiality in the 21st century, kom man förvisso fram till att rapporteringen lidit av allmän vänstervridning. Men man pekade också på ett annat problem.
”En mindre synlig risk som kräver särskild uppmärksamhet är när program påstås skildra en konsensus om ’det allmänna bästa’ eller dras in i kampanjande.”
Är det detta vi sett i bland annat SVT, när en strid ström av meteorologer gått från väderpresentatörer till klimataktivister?
Idag inleds klimatmötet i Köpen- hamn. Att det samtidigt pågår en kritisk debatt om de eventuella överenskommelsernas vetenskapliga grund lär man försöka ge minsta möjliga uppmärksamhet.
Synd. Även om global uppvärmning är ett hot ändå, som bör mötas med handling, bör skandalen inte tigas ihjäl.
Men tro nu inte att det beror på att alla journalister egentligen är Fridoliner i förklädnad. Det beror på att det råder ”konsensus om det allmänna bästa”.
