Tomas Rudin älskar Slussen anno 1935 och vill bevara ”fyrklövern” som den är. Det var budskapet när han i höstas trädde till som socialdemokratiskt oppositionsborgarråd. Rudin talade i närmast överjordiska termer om att ”Stockholm har en skuld till Slussen” (DN 28/10). Mysko.
När det omarbetade förslaget till den nya Slussen presenterades av Stockholmsalliansen i måndags lät det inte på samma sätt. Nu handlar det om detaljinvändningar från Rudins sida. Från Miljöpartiets sida har Emilia Hagberg gått ett steg längre. Hon välkomnar förslaget och vill göra upp (Brännpunkt 6/5):
”Det är läge för oss Stockholmspolitiker att kliva fram med ledarskap och samarbetsvilja.”
Jag kan bara instämma. Just do it!
Det är sannerligen dags att avsluta den följetong om Slusseländet som har pågått sedan 1980-talet. Först runt jul kan det vara dags för Kommunfullmäktige att fatta beslut om att sätta grävskopan i marken för att börja riva. Det ger utrymme för ett fortsatt samtal mellan politiker, experter och oss vanliga Stockholmare innan det är dags att sätta punkt.
Det finns en opinion som likt Tomas Rudin är störtkär i Slussen, som ser skönheten bakom förfallet och allra helst skulle vilja renovera.
Det är en uppfattning som man ska ha respekt för. Däremot har jag svårt att förstå den domedagsstämning som frammanas, när aktivister beskriver förslagets konsekvenser som ett nytt Klara.
Att så inte är fallet understryks av att arkitekterna bakom det omarbetade förslaget har tagit hänsyn till den ström av synpunkter på ursprungsförslaget som inkom från allmänheten.
Det blir rejält mindre av igenbyggda vyer och mer av öppna (blåsiga?) ytor. Det blir en ny park. De som gillar terrasser har fått mer än sin beskärda del.
Sammantaget har det blivit en klar förbättring, utan att de grundläggande kraven på trafikfunktionerna har fått stryka på foten. Det betyder att den åttafiliga vägbron mellan Söder och Gamla stan är kvar, vilket lär bli en fortsatt stridsfråga.
Apropå terrasser är det tröttsamt att ta sig igenom vidhängande reklamtexter som att ”från terrasserna kan stockholmare och besökare njuta av solen hela dagen”.
Man kan också konstatera att Slussen ska fyllas med caféer och restauranger. Människor möts ideligen. Själv skulle jag vilja se ett annat hus än de två glasbyggnader som har flyttats in utan klart angiven funktion, en byggnad som ritats som bibliotek eller museum. Men inte heller jag kan få allt.
Man kanske inte blir kär vid första ögonkastet. Men nya Slussen ger ett attraktivt intryck och bättre flyt i trafiken. 2020 kan det vara klart.
