Det finns två utmaningar med en kräftskiva. Den ena är att kunna rada upp flest troféer på sin tallrik utan att verka alltför girig. Den andra är att genomleva det ganska krävande efterspelet. Det kräver också viss planering.
När regeringen idag har överläggningar på Harpsund är det alltså inte vilket möte som helst. Dels hålls den traditionella kräftskivan. Dels är det allt det andra.
Ett valår är det inte bara ramarna i en höstbudget som står på spel. Dagens förhandlingar kommer att ha direkt betydelse för valet. Det är på Harpsund som de avgörande bitarna i Alliansens valmanifest spikas. Egentligen gäller samma regler här som vid kräftbordet. Blir det huggsexa förlorar alla. Och det krävs redan nu en plan för dagen efter.
De fyra partierna är överens om att sänka skatten för pensionärer, men har i övrigt något skilda ingångsvärden i förhandlingarna. Moderaterna, som varit mandatperiodens stora vinnare och som numera försöker profilera sig som det ”samhällsbärande” partiet, vill se sänkta inkomstskatter för breda folklager när ekonomin så tillåter. I övrigt vill man inte presentera några iögonenfallande reformer. Moderaterna räknar med att framstå som valets mest regeringsdugliga parti, och vill inte att någon väljare ska tro att de är revolutionärer. De tre mindre partierna har dock allt att vinna på att vara mer framåt.
Både Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna vill till exempel utvidga rut-avdraget, antingen så att avdraget blir högre eller så att avdraget kan utnyttjas till fler tjänster. M säger att rut är bra som det är.
C och KD vill sänka arbetsgivaravgifterna så att det blir billigare att anställa och mer lönsamt att driva företag. M vill ingenting.
C vill också undanta mindre företag från turordningsreglerna i Las, vilket skulle öka rörligheten på arbetsmarknaden och skapa bättre överlevnadsmöjligheter för landets entreprenörer. Och M – ja, ni hajar.
Fredrik Reinfeldt och Anders Borg glupar i sig kräftstjärt efter kräftstjärt utan att se efter om de andra får något på tallriken.
Under de senaste månaderna har opinionsläget stabiliserat sig. Alliansen leder hos alla mätinstitut, men knappt. M vägs återkommande in på över 30 procent. De tre andra mellan fyra och sex procent.
I onsdags hände dock något intressant. I Novus opinions i övrigt kav lugna mätning ryckte FP fram samtidigt som Sifo kunde uppvisa massivt stöd för Jan Björklunds skolfrågor.
Här finns en lärdom. Björklund är den som fått mest uppbackning av Reinfeldt och Borg. Han har fått det utrymme han har behövt, och såväl stats- som finansministern har därtill återkommande framhävt hans reformagenda. Nu belönas det.
Moderaterna är inte det enda partiet som kan locka över väljare från De rödgröna. Alla de tre andra har den förmågan. Men de måste få spelrum, och stöd.
Låt Centern hjälpa småföretagarna. Låt Kristdemokraterna utvidga rut. Låt Folkpartiet slopa den skadliga värnskatten.
Det kommer att kännas bra dagen efter. Då kan utspelen börja. Dag efter dag med Allianskamraternas nyheter ur det kommande valmanifestet, medan Moderaterna tar det precis så lugnt man helst gör efter en bra kräftskiva.
