Vid FN:s klimatmöte i Köpenhamn gick det inte så bra att komma överens. I dag görs ett nytt försök med återstart i Cancún i Mexico, men också i år lär det gå trögt när knäckfrågor med fokus på utsläppsbegränsningar, pengar och kontrollregim skickas fram tillbaka över förhandlingsbordet. Sverige vill gärna vara pådrivande, men vid sidan av tungviktarna väger vi förstås lätt. Men det går det att ändra på.
Gunnar Wetterberg, till vardags samhällspolitisk chef på Saco, har lanserat lösningen att de nordiska länderna ska bilda en federation med en författning och gemensamt ansvar för alla centrala politikområden. Ett Nordens Schweiz – bestående av Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige..
I Förbundsstaten Norden (Nordiska rådets årsbok 2010) radar han upp argumenten. Vart och en för sig går de nordiska länderna i lättviktsklassen men tillsammans skulle Norden med sina 25 miljoner invånare bli en aktör att räkna med både i EU och på den internationella scenen. I nordisk förening skulle Sverige till exempel starkare kunnat ha gjort rösten hörd inför toppmötet EU-Afrika som också inleds i dag. Här hotar haveri i förhandlingarna om ökad frihandel. EU är för kravstor, hävdas det från afrikansk sida. Ännu viktigare är förstås framgång i Doharundans förhandlingar om världens frihandel.
Wetterbergs federation passar dessutom som hand i handske i Carl Bildts linjetalsvision för Sverige och världen från förra veckan. Å ena sidan verkar utrikesministern anse att EU:s integration rullar fram som en obönhörlig kraft (det skulle onekligen vara intressant att veta hur regeringen förhåller sig till detta). Å andra sidan skissar Bildt på ritningarna för ett nytt globalt styre med en reform av FN:s säkerhetsråd som en central punkt. En annan är att de tjugo största ekonomierna i G20-gruppen borde bli en ekonomisk motsvarighet till FN:s säkerhetsråd.
När G20-länderna nyligen möttes i Seoul platsade inte Anders Borg, eftersom Sverige inte platsar. Den nordiska ekonomin kvalar däremot in som nummer elva i världen och därmed skulle Förbundsstaten också få delta när Carl Bildts nya råd dryftar världsekonomins problem.
Gunnar Wetterberg beskriver sin Nordenvision som en realistisk utopi, möjlig att förverkliga på 15-20 års sikt. Men i verkligheten är det snarare en intellektuell tankelek och det räcker inte som drivkraft för att få ländernas delvis olika kompassriktningar att peka mot Norden. Men det är kul bidrag till den nordiska debatten.
Och om inte annat skulle lägga hinder i vägen, är det föga troligt att en folkomröstning i Norge skulle utfalla med ett hipp hurra till att gå ihop med Sverige. Ja, även i Sverige skulle Wetterberg och Bildt (?) bli ganska ensamma om att rösta ja till Förbundsstaten Norden.
