ånga har nog tänkt tanken någon gång. Som när någon statsvetarprofessor kommenterar opinionsläget med orden ”Alliansen är rökt”, eller som när någon ekonomiprofessor kallar EMU-skepsis för ”monetär talibanism”.
Men ingen har någonsin mätt politiska preferenser hos svenska samhällsvetare, trots att dessas åsikter rimligen ger avtryck i såväl opinion som beslutsfattande.
Förrän nu. I Finnish Economic Papers (2/2009) presenterar forskarna Niclas Berggren, Henrik Jordahl och Charlotta Stern resultaten från en enkät som skickades ut till 4301 akademiker (i princip samtliga doktorander, forskare och lärare inom sju discipliner vid 25 högskolor och universitet) och besvarades av 1512. Huvudfrågan gällde partisympati.
Generellt håller företagsekonomer, nationalekonomer och jurister i huvudsak till höger. Ekonomhistoriker, statsvetare, genusvetare och sociologer lutar åt vänster. På vissa håll är tendenserna tydliga. Bland sociologer föredrar 23,6 procent V, 21,9 procent S och 11,8 procent MP, medan inget borgerligt parti ens når upp till tio. För genusvetarna är Feministiskt initiativ största parti, med 33,3 procent. Av företagsekonomerna sympatiserar 31,4 procent med FP, 21,4 procent med M, medan största parti i vänsterblocket är S, på 10,9 procent.
S är generellt underrepresenterade, men minst så hos statsvetarna, som har S som största parti med 25,5 procent. FP, däremot, är överrepresenterade i fem av sju discipliner, tydligast som sagt bland företagsekonomer, men också bland nationalekonomer (27,2) och jurister (23,3).
KD kommer över fyraprocentsspärren enbart hos företagsekonomerna, C ingenstans.
Får detta konsekvenser? Om man slumpmässigt ringer en statsvetare för en kommentar om det politiska läget är chansen lika stor att frågan besvaras av en vänsterpartist som en moderat (7,4 procent). Och statsvetarna tycker vidare i högre grad än genomsnittet att det är bra med utjämnade inkomstskillnader och dåligt med en bantad offentlig sektor. Å andra sidan visar mätningen att svenska samhällsvetare för det mesta ligger i en politisk mittfåra.
Urval är nu inte slumpmässigt. Vissa akademiker syns mer och har större inflytande än andra. I mätningen åskådliggörs det med en tabell över aktivitet i offentliga utredningar, etermedier och populärvetenskapliga sammanhang.
Det framkommer att genusvetarna har störst genomslag i radio och tv, och att det finns ett samband mellan sympati för S och deltagande i offentliga utredningar – uppgifter som delvis kan förklaras med att mätningen företogs 2006, då FI var medialt högvilt och S hade suttit vid makten i 12 år. Men ändå, visst hade man det på känn?
