Falun, första maj 2011. 700 personer hade kommit för att lyssna på den nyvalde partiledaren. Håkan Juholt talade och tyckte att det var ”märkligt att pingvinerna ordnat samhället bättre än Fredrik Reinfeldt”. Men Juholt kom också med svar om den politiska kurs som han ville lägga ut för Socialdemokraterna. Vänta bara ska ni få se:

”Vi har tillsatt Leif Pagrotsky för att göra en ordentlig skatteöversyn. Vi kommer tillbaka med en tjock katalog med förslag om hur vi ska forma skattepolitiken för morgondagen.”

Så särskilt tjock lär nog den katalogen inte bli. Igår lyfte Pagrotsky något på förlåten (DN 30/11). Han slår fast att det inte blir förslag om några stora återställare på skatteområdet:

”När vi går till val nästa gång har svenska folket levt med borgerlig skattepolitik i åtta år. Människor har inrättat sin ekonomi efter de skatteregler som faktiskt gäller. Det är självklart för oss att vi inte ska lägga några förslag som gör att människor inte sover gott om natten.”

Pagrotskys katalog inskränker sig till att bara ”göra saker’’ på miljö- och alkoholskatteområdena, men samtidigt skriver han faktiskt historia. Perspektivet är en skattepolitik som sätter tillväxten i centrum. Nyckeln till välfärd heter inte längre höjda skatter utan högre BNP.

Kort sagt, när det gäller skatterna kommer den rådande ordningen att bestå. Så mycket för Juholts tal om pingviner.

Från ett borgerligt perspektiv innebär det en cementering av politikskiftet från bidrag till att arbete ska löna sig. Det är stort och understryker hur viktig Alliansens valseger var förra året.

Säkerligen finns det en bottensats av politisk pragmatism i Pagrotskys skattereträtt, men likväl kan den göra S till ett parti i rörelse. Man tar farväl av drömmen om högskattelandet och välkomnar Sverige som lagom-skatteland.

Inte minst viktigt är att detta också innebär en ny ram för partiets politik, som med lite tur kan ta S in i 2000-talet och därmed liva upp den politiska debatten.

Frågan är förstås om det blir Pagrotsky som får sista ordet. Partivänstern lever kvar i det långa sjuttiotalets politiska etos som väl fångas i Olof Palmes ord från valrörelsen 1979:

”Vi får aldrig tala om skatter bara som en börda. Skatter är ett uttryck för vår strävan efter trygghet och solidaritet.”

Som många andra inom partiet ser Håkan Juholt just Olof Palme som förebild. Frågan är om han reagerar på samma sätt som sin idol.

När en av Palmes S-ekonomer föreslogs som minister i samband med regeringsbildningen 1982, blev det tvärstopp eftersom partiledaren ogillade att den tilltänkte hade fört fram skatteförslag som andades högerpolitik.

Men det kan ju förstås också bli Håkan Juholt som åker ut.