Tänk att kollegan skämtade om det för inte så länge sedan, när vi diskuterade kulturpolitik. Han menade då att den dagen våra politiker kommer på idén att ordna fram en ”sammanhållen svensk dataspelspolitik”, ja då är det finito med det svenska dataspelsundret.
Den dagen verkar vara här nu. Igår presenterade Socialdemokraterna sitt jobbrådslag och vad dolde sig under rubriken ”Kreativa Sverige – den jobbskapande politiken” om inte en idé om att investera i dataspels- och musikindustrin? Vilket industriunder som helst kunde självdö för mindre.
Men nu är det lågkonjunktur och många punkter på ett rådslagsdokument är bättre än få. Således har S bestämt sig för att ”skapa jobb” och uppnå full sysselsättning. Då spelar det ingen roll i vilken bransch de skapas. Det är ju ändå statskassan som ska stå för fiolerna. S omgärdar gärna sina förslag med ord som ”satsning” och ”investering”. Med tanke på förslagens art känns dessa ord något malplacerade. Investering implicerar ju att man förväntar sig något tillbaka.
En typisk investering i kristider är, som regeringen redan har gjort, att satsa på infrastruktur. Det ger kvickt nya jobb samtidigt som det skapar något som är användbart också efter att konjunkturen har vänt.
S vill också ordna fram snabba jobb men gör det bland annat genom något som verkar misstänkt likt plusjobben, som diskuterades i valrörelsen 2006. Denna gång kallas de dock utvecklingsjobb. Men är det ”investeringar”?
Nej, det är tillfälliga lösningar avsedda att putsa på arbetslöshetssiffrorna. Precis som vanligt när S ska fixa kakan.
Givet det kolmörker som kännetecknade finansminister Anders Borgs konjunkturprognos igår så är det exakt den här sortens ”investeringar” vi verkligen inte ska ägna oss åt just nu.
Borg förväntar sig dystra tider ett bra tag framåt. Då är det inte ansvarsfullt att fresta på statsfinanserna genom att lägga pengar som inte finns på ”investeringar” i plusjobb och dataspel. Konstigast är att jag tror att S förstår detta egentligen. De bara bryr sig inte.
–Det blir ruskigt dyrt, sade Sven-Erik Österberg om förslaget.
–Vårt uppdrag har aldrig varit att titta på pengar, förtydligade Luciano Astudillo i DN.
Nå, då så. Det förklarar den något verklighetsfrånvända kreativiteten.
