Att vinna valet i Stockholm leder inte med automatik raka vägen till regeringstaburetterna. Men Stockholm väger tungt. Det är ett problem för S att de väger för lätt i Stockholm.
I kölvattnet på EU-valet har Stockholmstidningen (22/6) frågat ledande socialdemokrater i Stockholms län vad partiet kan lära och hur S ska agera för att locka flera stockholmare. Svaren summerar till den icke-retuscherade bilden av ett parti som verkligen inte är ”Stockholm”.
Helene Hellmark Knutsson (Sundbyberg) beskriver problemet som ”att vi fortfarande inte når fram till medelklassväljarna i Stockholmsområdet”. Hon menar att ”man måste sätta sig in i stockholmarnas vardag och sen utgå från våra grundvärderingar för att hitta en ny politik.”
Conny Fogelström (Täby) klagar över politiken: ”Det kändes lite vi står i vägen-LO. Det var mycket fackliga rättigheter och rädda jobben.”
Anders Johansson (Sigtuna) klagar också över innehållet: ”Vi måste ha en politik, även för välutbildade, friska och framgångsrika och inte bara för outbildade, sjuka och arbetslösa.” Det är kärvt.
Omodernt är ett återkommande tema. Brist på förståelse av Stockholm är ett annat. Anders Lago (Södertälje) menar att S ”måste bli mer framtidsinriktade och mer moderna”.
Gunnel Nyman Gräff (Nacka) är inne på samma spår. Partiet ”måste bli lite mer förstående för hur stockholmarna tänker, vi måste vara modernare och konkretare”. Ilja Batljan (Nynäshamn) säger:
”Det var tydligt att man inte hade någon vision och inte heller ett tilltal som lockade väljarna i storstadsregionerna.”
Och vidare: ”Man måste ha ett politiskt innehåll där människor från storstaden ser att vi är beredda att prioritera skola och arbetsmarknad men också tittar på exempelvis fastighetsskatten”.
Längst bland de intervjuade går Manuel Ferrer, som är tidigare presschef för Socialdemokraternas partistyrelse: ”Först och främst måste man bestämma sig – ska Stockholm styra riksbudskapet eller ska riksbudskapet styra Stockholmskampanjen.”
Eftersom Stockholm är landets viktigaste tillväxtregion,lutar Ferrer åt det första.
Så långt lär knappast Stockholms betongiga arbetarekommun sträcka sig. En indikation på hur mycket S orkar förnya sig inför 2010 kommer i helgen när distriktskongressen ska ta ett nytt framtidsprogram. Och sedan återstår det att övertyga Sahlin.
