Mona Sahlin har skrivit brev till Fredrik Reinfeldt – och för säkerhets skull är brevet öppet så att vi alla kan ta del av det. I brevet uppmanas statsministern att i dagens regeringsdeklaration meddela att han vill ha en långsiktig lösning för det svenska försvaret, ja Sahlin rent av kräver det. I sådana fall är socialdemokraterna beredda att inleda partiledar­överläggningar om försvaret.

Sahlin pekar med rätta på att försvaret måste vara mer än en budgetpost och att ­säkerhets- och försvarspolitiken måste hänga ihop. Hon skriver vidare att social­demokraterna är beredda att skrota sitt budgetalternativ med långtgående besparingar i försvarsanslaget.

Så långt kan man välkomna Sahlins politiska frieri. Bred enighet i försvars- och ­säkerhetspolitiken är en nationell tillgång. Men kan Mona + Fredrik verkligen bli = sant? Är socialdemokraterna trovärdiga som försvarare av försvaret?

Rådslag inom rörelsen är den modell som Mona Sahlin har valt för att förnya den ­socialdemokratiska politiken. I rådslaget Vår värld har man tänkt kring säkerhetspolitik och ”en svensk tiger” är mottot när det gäller Nato. Man avvisar medlemskap men tiger om vad Sverige skulle vinna på att vara med i Nato. Mona Sahlin har för sin del slagit fast att Sverige aldrig ska gå med. Alltså: inte under några som helst omständigheter kan Sahlin ändra ståndpunkt. Det är ett tabu som inte får överskridas.

Försvarspolitiken har man valt att helt strunta i (däremot finns det en särskild undergrupp för nedrustning). I annat fall hade en analys platsat av försvarspolitiken 2000 – 2006 som just utmärktes av den ”icke-hantering” som Sahlin nu kritiserar ­regeringen för.

Sahlin säger sig alltså vara beredd att ompröva socialdemokraternas budgetalternativ med ett hugg på 7 miljarder kronor i försvarsbudgeten. Men hon talar inte om vad mer som ska omprövas. I takt med att socialdemokraterna ändrar kurs i fråga om jobbavdrag och fastighetsskatt rinner slantarna i väg som ska finansiera a-kasse- och bidragsåterställare. Så var ska pengar som inte tas från försvaret hämtas i från?

Till saken hör också att medan Sahlin skriver brev till statsministern leker hon ryska posten med Lars Ohly och paret Maria Wetterstrand och Peter Eriksson.

Med sitt utspel om partiledaröverläggningar om försvaret tar Sahlin ytterligare ett steg och vill göra vänstern och de gröna till trovärdiga deltagare i utformningen av Sveriges försvars- och säkerhetspolitik. Trots försäkringar om att Perssons samarbetspartier inte skulle få något inflytande över försvars- och säkerhetspolitiken släpptes ju partierna tidigare in i värmen bak­vägen via förhandlingar om budgeten.

Alltså, in med Peter Eriksson som har drömt om att på sikt halvera försvarsanslaget och med Lars Ohly som vill skrota Sveriges militära samarbete med både EU och Nato. De gröna nöjer sig med att säga nej till den del som gäller Nato. Hur hänger det ihop?

Om Sahlin vill göra upp med Alliansen skulle hon tvingas sätta kompisarna till vänster i kylen. Tror inte det. Sahlin siktar på maktskifte 2010 och för det behöver hon både vänstern och de gröna. Hennes nypåkomna intresse för försvaret ska snarare ses som en reaktion på att regeringen efter helgens partiledarutspel ser ut att ha hamnat på rätt spår i försvarspolitiken: Hoppsan, nu gäller det att vara med när tåget går.