Ryssland och Kina blockerade Säkerhetsrådets resolution mot Syrien. Även om få blev genuint förvånande var ändå besvikelsen stor runt om i världen. Så långt gången är den syriska massakern att till och med FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon fördömt organisationens oförmåga att hantera situationen.

Putin har försvarat vetot med att det är det syriska folket som måste avgöra vad som sker där, att världssamfundet måste hjälpa dem att göra det utan att lägga sig i processen och att resolutionen för ensidigt lade skulden på den syriska regimen. En absurt välvillig tolkning av detta innebär ett visst vurmande för självbestämmande och demokrati.

Så kraftiga eftergifter gjordes dock för att få Ryssland och Kina att gå med på resolutionen att den uttryckligen uteslöt internationell intervention, den fördömde allt våld och krävde att alla beväpnade grupper i Syrien skulle lägga ner vapnen samt hade det uttalade målet att få till ”en inkluderande syriskledd politisk process i syfte att effektivt adressera det syriska folkets legitima ambitioner och oro, utan att föregripa utfallet”.

Det bör också ifrågasättas varför Putin anser att resten av omvärlden inte ska lägga sig i massakern när Ryssland under många år försett Bashar al-Assads regim med vapen. Nyligen läckte ryska källor att ett nytt vapenavtal värt fem miljarder dollar snart kan slutas mellan länderna. Med ena handen kräver man opartiskhet, med den andra beväpnar man regimen.

Inte heller ryssarnas självbestämmande verkar särskilt intressant för Putin. Efter dyra och heliga löften om att allt ska gå rätt till rapporteras att omfattande fusk och röstköp redan är en verklighet inför presidentvalet den 4 mars (Ekot 9/2).

En röst på Putin kan ge dig gratis lunch och 400 kronor. Särskilt bra betalt är det dock inte, det inbegriper en hel dags arbete. Den som nappar kommer att köras runt mellan många vallokaler och tvingas rösta på Putin vid varje. Att det sker så öppet och är så omfattande beror enbart på att alla vet att det är riskfritt. I Putins Ryssland kommer ingen att straffas för en så patriotisk gärning.

Samtidigt som allt detta sker rapporterade i helgen Gazproms ledning öppet för Putin att leveranserna av gas till Europa hade strypts. Enligt rapporten var minskningen på tio procent och varade i ett par dagar. Österrikiska och franska företrädare rapporterar dock om en minskad tillförsel på så mycket som 30 procent och Italien har låtit meddela att leveranserna i torsdags var 24 procent mindre än normalt.

Energi som utrikespolitiskt påtryckningsmedel är inget nytt för Ryssland. Att det nu sker så öppet, under en period av extrem kyla på flera håll i Europa, kan bara tolkas på ett sätt: ”Lägg er inte i!”

Det innebär också att det aldrig har varit viktigare att vi gör just det.