Hela 70 procent av allmänheten tror att mellan 10 och 25 procent av befolkningen använder Twitter varje vecka. Detta är dock en uppblåst bild av omfattningen. Den verkliga användningen begränsar sig till 4,3 procent, meddelade TNS/Sifo igår och konstaterade vidare att orsaken till denna överskattning av Twitters popularitet sannolikt är ”mediernas egen användning och den därmed förmedlade bilden av Twitter”. Apropå uppblåst...

Det är inte dåligt att medierna överlag har en positiv och omfamnande attityd till nya medieformer, men det bör finnas viss eftertanke. Twitter är ett företag vars framgångar drivs av ryktet om tjänstens oumbärlighet. Ju oftare journalister framställer Twitter som alltings nav, desto kraftigare blir draget av marknadsföring.

Samtidigt ä r ju Twitter faktiskt ett nav. Enligt TNS/Sifo är partiaktiva samt medie- och reklamanställda kraftigt överrepresenterade på detta forum. Sammantaget utgör därmed detta forum en värdefull kanal för den som snabbt vill kommunicera till ett antal pratsamma och handlingskraftiga samhällsnivåer. Rätt använt kan det vara både värdefullt, kreativt och fruktbart.

Blir det värdefullt, kreativt och fruktbart då? Jodå, ibland. Men påfallande ofta blir forumet/verktyget ämnet i sig. Ett lätt sätt att göra slapp och billig journalistik.

Således kunde twittrare igår bevittna hur Göran Hägglunds pressekreterare – tillika tidigare ledarsidesmedarbetaren – Johan Ingerö suckade tungt på Twitter över att ha fått en intervjuförfrågan angående könsbalansen på socialministerns retweets.

(RT eller retweet = en återpublicering av någons twittrade budskap, det vill säga ett sätt att sprida något roligt, uppseendeväckande eller tänkvärt vidare så att fler twittrare får ta del av det.)

Således är en inte oväsentlig beståndsdel i nyhetsrapportering sådant som Sveriges Radios ”monitorering av Almedalsflödet på Twitter”, vilken ger dagliga uppdateringar om vem som ”toppar Twitterligan” dag för dag. (På Miljöpartiets dag var det Åsa Romson som ”vann”.)

Således har artiklar, programvinklar och nyhetsvärdering allt oftare sin grund i så kallade ”twitterstormar”, det vill säga ett gräl på nätet mellan de twittrande debattörer som mestadels jobbar med politik, media eller reklam. Risken att såväl urval som vinklar får branschinterna drag är förstås överhängande.

Jag tycker att man ska tänka lite på det här. RT = Kärlek.