är SVT frågade den regerande schlagermästarinnan Anna Bergendahl vem hon tycker är ”bästa svensk” i söndags svarade converseprinsessan ”Maria Wetterstrand”. Även Bergendahl verkar ha drabbats av Wetterstrandsfebern.
MP fortsatte att fira framgångar även i helgens Sifo. Med en imagemix av samhällskritik och trevnad slår MP an precis rätt strängar hos de breda medelklasslagren. Allt fler skaffar sig en accessoar i form av gröna sympatier. MP är lagom, på något vis. Inte för vänster, inte för höger. Och så vill de rädda världen och grejor. Urtrevligt!
En lagom samhällskritisk trevnad må vara lockelsen, men inget av detta kan sägas känneteckna läget i MP Stockholm.
Först avslöjade DN (10/3) att oppositionsborgarrådet Yvonne Ruwaida hade mobilpratat upp cirka 45000 kronor, istället för att använda prefix före privata samtal. Plötsligt förstår man varför MP i landstinget vill återuppta förbudet mot mobiltelefoner på bussar och i tunnelbana. Allt som kan hindra Ruwaida från att slå någon en pling är en besparingsåtgärd.
Och mobilbesvären räckte inte. I helgen förlorade en av Ruwaidas närmaste – Jerker Thorsell – sitt uppdrag som ordförande för MP Stockholm vid ett bråkigt årsmöte. Grälets ursprung är felaktigheter på runt 100000 kronor i MP:s egen budget, samt att Thorsell och gruppen runt Ruwaida anklagas för vuxenmobbning och toppstyrning (DN 15/3). Den dåliga stämningen syntes också i Miljöpartiets egna provval till Stockholms stad, där Yvonne Ruwaida bara blev trea. Det interna stödet är vikande, kan man säga.
Trots allt detta är Stockholms stad den plats där MP går som allra bäst, alltmedan S kämpar för att få de trendmedvetna stockholmarnas uppmärksamhet.
Det är besynnerligt. För säga vad man vill om De gröna, men framgångarna i huvudstaden kan sannerligen inte tillskrivas att Yvonne Ruwaida har imponerat på sistone.
Återigen påminns man om förträffligheten med skilda valdagar. Som det är nu belönas och straffas lokalpolitiker utifrån partiledarens popularitet snarare än för sina egna insatser. MP Stockholms farkost må vara ett svårsmält barkbröd, men vad gör väl det? De kan ju alltid lifta med Wetterstrands räkmacka? Med ett trivsamt språkrör slår man världen med häpnad.
