I Sverige stiftar riksdagen lagarna men innan talmannen svingar sin klubba ska det ske en kvalitetssäkring. Före ett regeringsbeslut, till exempel en proposition, ska regeringen inhämta yttranden och upplysningar från berörda myndigheter. I själva verket är remissförfarandet bredare än så. Det finns krav på Lagrådsgranskning. Utmärkt.

EU:s större betydelse för lagstiftningen gör dock att den svenska modellen kommer på efterkälken. Visst är det trevligt med en rejäl SOU men då kan EU redan ha hunnit fatta ett formellt eller informellt beslut i frågan. Att tidtabellerna mellan Bryssel och Stockholm är dåligt kalibrerade är ett demokratiskt problem, men det skapar också problem när det gäller att hävda svenska intressen.

I Regelrådets kritik av bristfälliga konsekvensbeskrivningar utpekas avsaknaden av alternativa lösningar som en allvarlig svaghet (Årsrapport 2011). Det visar sig att ett viktigt skäl till detta är att EU redan har bestämt sig och att det därför saknar relevans att presentera en annan modell.

Tyvärr är det också en avspegling av att Sverige inte alltid är riktigt med på banan när det gäller att driva svenska lösningar innan EU har bestämt sig. Också när det gäller vitala svenska intressen. Man hinner inte med. Resurser saknas och ibland även viljan.

Som framhålls i Demokratirådets rapport Makten i Europa (SNS) är arbetet i olika arbetsgrupper av avgörande betydelse för hur lagar blir till i EU. I dessa representeras Sverige av tjänstemän från Regeringskansliet men framför allt från våra opolitiska myndigheter. Det ger tjänstemännen och myndigheterna en roll i lagstiftningsprocessen som rimmar illa med principen om maktdelning (och då inte minst om de redan har policyambitioner).

Saken blir inte bättre av att samma tjänstemän som kanske politiserar på hemmaplan tar plats i det växande antalet tillsynsmyndigheter som finns på EU-nivå.

I skärningspunkten mellan EU och Sverige finns ett konstitutionellt dilemma som kanske är olösbart. Det hindrar dock inte att försöka hitta praktiska lösningar för att lindra det. Ett sätt att i ett tidigt skede få en bättre genomlysning av ett frågekomplex är referensgrupper. Viljan att skapa sådana eller utnyttja dem skulle dock kunna bli mycket bättre än den är i dag.

Det förutsätter förstås att regeringskansliet inte är sig selv nok utan är villigt att lyssna.


Fler ledarartiklar med kritik mot hur lagar blir till:

3/5: Inte så konstigt att företagen knorrar

30/4: Ämbetsman med alltför lång rollista