Det kanske känns som en vanlig fredag, men idag är en ödesdag. Det som står på spel är två tredjedelar av alla vårdcentraler i Stockholm. Var femte dagisplats i landet. Valfriheten för var fjärde gymnasieelev. 10000 företag i vård- och omsorgsbranschen med sammanlagt 120000 jobb. Det handlar om möjligheten att bedriva välfärdsverksamhet och samtidigt tjäna pengar.

Det borde inte vara kontroversiellt. Städbolaget på sjukhuset får göra vinst. Läkemedelsföretaget får gå med vinst. Fastighetsbolaget som hyr ut till förskolan får gå med vinst. Och på så sätt blir det bättre städat, smartare läkemedel och mer välskötta lokaler.

Till och med sjuksköterskan och läraren får gå med vinst. De gör det i för låg utsträckning, det är sant, men det finns i alla fall inget direkt förbud mot löner som räcker till mer än dagsuppehälle.

I dag sammanträder Verkställande utskottet. Det är Socialdemokraternas innersta krets, och de ska diskutera frågan om vinster i välfärden inför partistyrelsemötet om en vecka. Här avgörs var partiet kommer att landa.

Aftonbladet har kartlagt vad de arton ledamöterna i VU tycker. Sju nöjer sig med kvalitetskrav. Elva ”vill helt förbjuda eller kraftigt begränsa vinstuttag”. Stefan Löfven är alltså hårt pressad av partivänstern och av LO, som driver en ”non profit-linje”.

Det är möjligt att Löfven kan köra över motståndet. Sånt har hänt förr. Men det har också hänt att LO och partivänstern har drivit partiledare mot både personlig och nationell katastrof. Mona Sahlin fick inte gå till val utan Vänsterpartiet, vilket avslutade hennes karriär. Olof Palme tvangs gå med på löntagarfonder.

Man kan tycka att det vore uppfriskande med en tydlig konflikt. Kosackvalet 1928. Löntagarfondsvalet 1976. Vinstvalet 2014.

Men det är så mycket som står på spel. Att Socialdemokraterna har låtit vänstern nå så här långt är illa nog. Måtte Löfven hålla för trycket.