Vinna eller försvinna. I kväll avgörs om Helle Thorning-Schmidt ska bli Danmarks första kvinna på statsministerposten eller om hon ska drabbas av samma öde som Mona Sahlin och förlora en given valseger. Samtidigt skrivs i så fall historia när vänsterpartiet Sosialistisk folkeparti för första gången tar plats i en en dansk regering.
Det behöver dock inte gå så illa. Det har blivit så jämnt i mätningarna mellan regeringsalternativen inför dagens folketingsval att danskarna gör bäst i att ladda rejält med Tuborg framför tv-skärmarna. Till spänningen hör att en stor del av väljarkåren bestämmer sig sent och att tre småpartier (Enhedslistan, Radikale venstre, Liberal Alliance) har gått väldigt bra i opinionsmätningarna och blir något av politiska kungamakare.
Det är upplagt för en riktig rösträkningsrysare. Men den verkliga rysaren har bara börjat.
2009 räckte Venstres Anders Fogh Rasmussen över stafettpinnen till Lars Løkke Rasmussen och satte sig i säkerhet hos Nato innan den ekonomiska bubblan sprack. Fogh var en på många sätt lysande politiker, men han lämnade mest kattguld efter sig. Danmark är i kris.
Løkke Rasmussen har börjat det otacksamma arbetet med att få ordning på ekonomin, men vid ett regeringsskifte är fortsättningen osäker. I ett läge där det krävs jobbiga krafttag har Helle Thorning-Schmidt sockrat valrörelsen med traditionell S-politik samt drämt till med en ökning av arbetstiden med 12 minuter per dag som krislösning. Det lär inte hålla som politik efter valet.
Det som ytterligare bidrar till spänningen är att blockpolitikens tid är förbi. Liberal Alliance har deklarerat att Løkke Rasmussen inte kan räkna med partiets stöd om invandringspolitiken blir ännu hårdare. På den andra kanten har Radikale venstre klart uttalat sig för ett regeringsskifte, men lika klart sagt nej till den ekonomiska politik som parkamraterna i S och SF vill föra. Enhedslistan återfinns ytterligare ett par pinnhål bort på vänsterkanten.
Om det blir regeringsskifte sätts inte bara punkt för tio år av borgerligt styre, utan också för Dansk folkepartis roll i politiken. DF:s unika position – utanför koalitionsregeringen men ändå innanför – kommer inte ens att bli sig lik om Rasmussen behåller statsministerposten. Både Venstre och Konservative har under valrörelsen distanserat sig från Kjaersgaard. och Liberal Alliance har alltså villkorat sitt stöd för en regering Løkke Rasmussen med att DF sätts i frysen.
Vare sig det blir rött eller blått lär dock den DF-märkta invandringspolitiken ligga fast. Varken Thorning-Schmidt eller Løkke Rasmussen står för någon annan linje. Däremot kommer politikens fokus att ställas om med sikte på ekonomin. Det är på tiden.
