Kolumn | Exotisk mark
Härförleden vistades jag några dagar i Jämtland. För mig som skåning är det exotisk mark.
Jag nalkades landskapet försiktigt. Väl vetande att vi sörlänningar har en rad mer eller mindre grundade föreställningar om jämtar, kanske till och med fördomar. De röstar mot EU och EMU. De är obenägna till förändring. De är mer arbetslösa, sjukskrivna och bidragsberoende än andra.
Sätter mig i en taxi för att åka tio mil. Först säger taxichauffören inte ett ord. Inte jag heller. Det är tyst. Som om han kom från Venus och jag från Mars.
Sedan börjar han lätta sitt hjärta. Det handlar om en sträcka av vägen. De har lagt om denna vägsträcka. Han tycker inte om att de har lagt om denna vägsträcka. Det var bättre förr, innan de lade om. Jag frågar när de lade om. Han säger: ”För sex år sedan.”
Sedan tyst.
Därefter lättar han sitt hjärta om förbindelsen mellan fastlandet och flygplatsen på Frösön. ”Förr i tiden var det ett jävla system. De tog betalt när man skulle köra över bron. Det var jävla
orättvist.”
Jag frågar vad det kostade? ”20 kronor. För djävligt.” Jag tänker: det är väl vad det kostar att åka buss och tunnelbana i vilken stad som helst, men säger inget.
Så, efter lång tystnad, gör han ett tillägg: ”Fast nu är det bra. Nu är det gratis. Nu betalar staten.”
Vi reser genom ett stilla, fridfullt Jämtland. Mycket långt borta från invandrarproblemen i Rosengård och hetsen, knarket och kriminaliteten kring T-Centralen i Stockholm. Kommer fram till min destination. Köper ortens tidning, Östersundsposten.
De har följande rubrik på första sidan: ”Jämtländska kvinnor stressar mest.”
Texten förkunnar: ”Statistiken visar att det främst är kvinnor i åldern 16-24 år som känner sig stressade i Norrland.” En expert uttalar sig. Den så kallade ohälsan beror på en viss typ av företag. ” Call center företagen med deras tuffa villkor är en plantskola för smärta och värk.”
På eftermiddagen reser jag vidare. Passerar Strömsund på gränsen till Ångermanland. Maria Abrahamsson redovisade (8/10) på
denna sida etnologisk forskning i regi av Riksförsäkringsverket om Strömsund.
Här har de extremt homogen befolkning, inga integrationsproblem, gott om rekreation i form av friluftsliv, bärplockning, jakt och fiske. Ändå är sjuktalen extremt höga. Riksförsäkringsverkets forskare menar att det beror på den lokala mentaliteten. Sjukskrivning ingår som en accepterad del av kulturen här. Det är okej att leva på andra.
Kommer fram till min slutliga vistelseort. Dimmor över fjället. Min granne spikar på sitt hus. Vi råkar i samtal. Han säger att han är arbetslös. ”Det är för djävligt.” Jag säger att han kan ju resa söderut, där finns det jobb. Han säger: ”Aldrig i livet.”
På kvällen tittar jag på tv. Adaktusson i Agenda. Samma ämne som vi har debatterat i 25 år. Förekommer det att folk fuskar för att få bidrag? Staten företräds av Hans Karlsson, en av de ministrar som lyckades överleva Kejsare Perssons senaste - men naturligtvis inte sista - utrensning. Som vanligt intygar han att fusket är marginellt.
Då
dyker socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul upp i rutan. Hon brukar praktisera inom vården i Tensta. Hon berättar om egna upplevelser. När unga tjejer får erbjudande om jobb frågar de: Är det svart?” Annars vill de inte jobba. Pekgul säger: ”vi måste erkänna att det finns fusk”.
Jag ringer därefter till SAS. De tycks ha monopol på flygtrafiken här uppe. Jag vill beställa en enkel biljett från Östersund till Malmö nästa morgon. Plus flygtaxi tio mil. Det visar sig att priset är nästan detsamma som en enkel biljett från Köpenhamn till Johannesburg i Sydafrika.
Göran Skytte är journalist och egenföretagare.
Göran skytte
