Sedan en tid tillbaka vill Islamiska kulturföreningen i Skärholmen få tillstånd att bygga en moské. En församling finns redan i Skärholmen, som i dag bedriver moskéverksamhet i kulturföreningens lokaler. Lokalerna är dock otillräckliga, och under bönestunder och andra aktiviteter är trängseln ofta stor.

Efter att ha fått nej från exploateringsnämnden har föreningen vänt sig till Skärholmens stadsdelsnämnd. Politikerna i stadsdelsnämnden är dock tveksamma, även om de tidigare varit positiva. Förra året uttalade sig representanter från allianspartierna lokalt starkt för att bygget borde få tillstånd; bland annat Rolf Könberg, ledamot för moderaterna i kommunstyrelsen, som sa att man var "jätteför" moskébygget. Men nu, när ärendet på nytt kommit upp i stadsdelsnämnden, menar Andrea Femrell från moderaterna att en moské i Skärholmen kan komma att medföra problem för integrationen.

Det är dock fel ände att börja i. En viss grupp som vill praktisera sin religion ska inte vägras detta med hänsyn till integrationspolitik. Religionsfriheten är en grundläggande individuell rättighet, och den ska inte inskränkas på grund av något som i grunden är ett politiskt misslyckande. Dessutom kan moskén och församlingen mycket väl fungera som en väg in i samhället för människor som hamnat i utanförskap. Som kristdemokraten Henrik Ehrenberg påpekar på sin blogg (31/7), där han är kritisk till lokalpolitikernas skepsis mot moskén: "När religioner och församlingar institutionaliserar sig finns det någon att tala med. [...] De blir synliga mot omvärlden och förhoppningsvis också en del av det lokala samhället."

En farhåga man dock kan ha är att moskén ska bli en plats där extremism och islamism kan frodas. 2003 uppstod en debatt om en hatpredikan som hållits i moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm (se även SvD 23/5 2004). Presumtionen om religiösa fora i ett tolerant land bör dock vara att de kommer användas som just platser för fredligt utövande av religion; bevisbördan ligger och bör ligga på dem som vill hävda något annat. Risken är i sig inte skäl nog att vägra tillstånd.

Det har i detta fall inte presenterats några rimliga principiella skäl att säga nej till ett moskébygge. Religionsfriheten väger tyngre än både integrationspolitiska bekymmer och farhågor om extremism. Sådana problem måste lösas på andra vägar.