En miljon väljare i åldern 18-74 har ett mycket stort intresse för försvaret. Ytterligare två miljoner har ett ganska stort intresse, allt enligt Opinion 2009 (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap). För dem finns snart en behändig skrift att tillgå för att grubbla över hur försvarspolitiken kan bli efter valet.
Med två lag som står mot varandra presenteras vanligen försvarspolitiken i blockpolitikens kompromissform. Partierna är dock inte lika och graden av genomslag för den egna politiken bestämmer vad som blir enighet i blocken.
I Valet 2010 – Säkerhets och försvarspolitik (Folk och försvar & Allmänna försvarsföreningen) svarar partierna själva på frågor som rör hotbild, hemmaförsvar och i långt-bort-i-stan med mera.
En sak som jag omedelbart slås av är vilka speciella partier som Mona Sahlin har slagit sig ihop med.
Miljöpartiet vill avveckla det militära försvaret och fram tills dess bara satsa på säkerhet långt borta.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet säger nej till allt militärt samarbete med EU.
Vänsterpartiet vill att Sverige säger upp medlemskapet i EU.
Miljöpartiet är emot svenskt deltagande i internationella operationer som leds av Nato.
Vänsterpartiet vill att Sverige säger upp avtalet med Nato om Partnerskap för fred.
Värt att notera är att varken S eller V nämner ordet Ryssland. Detsamma gäller KD. Bara Folkpartiet kan tänka sig att öka försvarsanslagen. Inget av partierna ger svar på frågan hur begreppet säkerhet ska definieras.
Den kritiska uppmärksamheten kring Försvarsmaktens reklam har haft det goda med sig att vi också har fått en diskussion om problemen att klara rekryteringen till det nya yrkesförsvaret. Tyvärr är det flera år för sent.
Inte minst mot den bakgrunden är det viktigt att belysa var partierna står i försvarsfrågan. 2014 är det dags för ett nytt försvarsbeslut, men vi kan inte vänta till 2015 för att diskutera vilket försvar Sverige behöver. De rödgröna är som de är, men av Alliansen skulle man kunna förvänta sig mer.
Tyvärr är det bara folkpartiledaren Jan Björklund som verkar ha insett behovet att stärka försvaret av Sverige och som därför dragit en politisk lans inför beslutet 2014. Det är inte för tidigt att tala om vägen tillbaka men snart kan det vara för sent.
