änk dig Uppsala. Eller Norrköping, eller något annat ställe där det bor drygt 100000 personer. Och så tänker du dig att alla arbetsplatser där försvann. En hel stad, friställd i ett svep.

50000 svenska industrijobb försvann under krisen. Den bedömningen gör branschorganisationen Teknikföretagen. Verkstadsindustrierna krympte från 350000 anställda till en bra bit under 300000. Vissa har kunnat återanställa efter krisen, men om man får tro Teknikföretagens prognos är alltså hela 50000 av jobben bortrationaliserade, försvunna för alltid.

Sverige klarade sig förbluffande gott igenom krisen, och kom ut på andra sidan med en bättre ekonomi än andra jämförbara länder. Men krisen var för den skull inte gratis. En hel stad borta, bara i industrin.

Rationaliseringar är nu inget nytt. Svensk industri har under stor del av 1900-talet varit utsatt för ett hårt omvandlingstryck. Inte bara har man tävlat på en stenhård internationell marknad. Det är också så att en rigid arbetsmarknad och höga kostnader för arbetskraft ytterligare har snabbat på processen.

Produktiviteten förbättras. Manuellt arbete mekaniseras. Nya jobb uppstår förstås – men många jobb slås också ut.

På 1950-talet sysselsattes cirka 3 miljoner människor i det privata näringslivet. Även idag är omkring 3 miljoner människor sysselsatta i den privata sektorn. Netto har alltså inga jobb tillkommit på femtio år.

Samtidigt växte befolkningen från omkring 7 till 9,3 miljoner människor. Den offentliga sektorn byggdes ut. En allt större del av befolkningen fick jobb, eller försörjning, i det offentliga.

Det är en ohållbar utveckling. Man behöver inte tala om närande och tärande för att inse detta. Såväl offentliga som privata jobb behövs, men ska vi ha råd med de offentliga måste vi få fler privata.

Alliansregeringen lyckades väl under den gångna mandatperioden. Trots den globala krisen ökade sysselsättningen i Sverige med motsvarande cirka 100000 heltidsjobb.

Skattesänkningarna för löntagare och arbetsgivare höll nere lönekostnaderna samtidigt som de gav ökad privat konsumtion, vilket hjälpte till att skapa nya jobb och hålla ekonomin på fötter. Likväl har arbetslösheten stigit. Jobben förökar sig inte lika snabbt som befolkningen.

Om Sverige ska kunna växa så räcker inte det. Nya jobb kräver nya företag i nya nischer. Regeringen måste, under de kommande fyra åren, komplettera det man redan gör, med en mycket mer offensiv politik för företagande. Det måste bli enklare, mer lönsamt och mer lockande att driva företag. Och det även inom sektorer som vi idag inte ens begriper är framtidsbranscher.

De svenska företagen är fantastiska, ofta ligger de i det absolut världsledande skiktet, men det går inte att förlita sig på att just de företagen vi har nu kommer att svälja hela arbetskraften. För att överleva rationaliserar de bort lika många jobb som de skapar.

Många av våra stora bolag grundades för hundra år sedan, efter en våg av ekonomisk och politisk frihet. Regeringen måste se till att lika gynnsamma förutsättningar uppstår igen.

Hela städer hängde på det då, hela städer beror på det nu.