Den då 23-årige kubanen Armando Valladares fängslades 1960 för kontrarevolutionär verksamhet. Valladares hade vägrat att skylta med kommunistisk propaganda i den bank som han arbetade i. 22 år senare frigavs han efter en internationell kampanj och skickades i exil. På måndag ska människorättskämpen Valladares delta i Oslo Freedom Forum. På vägen till dit passerade han Stockholm.
CA: Hur överlevde du så lång tid som politisk fånge i Castros fängelse?
AM: Jag överlevde tack vare mina ideal, min religiösa övertygelse, vetskapen om att jag stod på rätt sida och kärleken från min fru Marta.
CA: Kan du berätta om hur du behandlades: vad var värst?
AM: Mest förödmjukande var när jag sattes i en särskild straffcell, ett slags stålbur med gallertak. Vakterna brukade peta på mig med käppar och så fyllde de hinkar med urin och exkrementer som de hällde över mig när jag sov. Så jag vet hur det smakar.
CA: 2006 trädde en sjuk Fidel Castro tillbaka för sin bror Raul. Efter skiftet på presidenttronen väcktes förhoppningar om reformer och ökad öppenhet. Hur har det gått? Ett exempel är att det ska ha blivit enklare att skaffa dator?
AM: Det är lättare att köpa en dator men samtidigt har människor inte tillgång till internet. Det krävs dessutom fem års sparande för att köpa en dator.
CA: Vem är det egentligen som bestämmer på Kuba?
AM: Fidel Castro. Även om han våndas i sjukbädden kommer han att styra Kuba så länge han lever. Det är så systemet fungerar.
CA: Snart är det dags för första maj och då blir det massiva hyllningar av den kommunistiska diktaturen. Hur är det möjligt?
AM: Utanför Kuba är det många som missförstår manifestationerna på Revolutionstorget. Alla arbetar för staten och det är obligatoriskt att delta. Om du till exempel arbetar i ett ministerium anvisas du tid och plats för att bussas till manifestationen. Du prickas av både vid dit- och tillbakaresan. Den som inte deltar bestraffas.
Jag vill också tillägga att USA beviljar 20000 visum till kubaner per år. Det står 450000 på väntelista och detta trots att det är en signal om att man inte stödjer regimen. Alla väntar inte heller, men av fem som flyr över havet till USA är det bara tre som kommer fram.
CA: Har repressionen mot den politiska oppositionen ökat?
AM: Ja, den har ökat dramatiskt de senaste månaderna. Inte minst efter all internationell uppmärksamhet som följde på den hungerstrejkande Orlando Zapatas död.
CA: Regimen skyller misären på USA:s embargopolitik. Hur påverkas egentligen den kubanska ekonomin?
AM: Kuba har handelsrelationer med 108 länder och kan egentligen köpa allt man önskar. USA exporterar livsmedel och fyra amerikanska läkemedelsföretag har licens att sälja alla sorters läkemedel. Ja, till och med det papper och bläck som används för att trycka kommunistpartiets tidning Granma importeras från USA.
Kommunisterna klarar ingenting. Jag brukar säga att om de tog över Sahara skulle det snart blir brist på sand. Numera importerar Kuba socker.
Jag tycker att det är rasistiskt att göra kubanerna till andra klassens medborgare, att det inte införs internationella sanktioner för att pressa fram ökad frihet på samma sätt som tidigare mot Sydafrika och Chile.
CA: För mig framstår embargot som ett stort misslyckande som mest ger diktaturen möjlighet att framställa USA som en hotfull skurkstat. Men du vill behålla embargot?
AM: Det stämmer, men om USA lyfter embargot kommer Världsbanken och IMF att ge Kuba ovillkorat ekonomiskt stöd. Det blir som att ge syre till regimen.
CA: Venezuelas Hugo Chávez är den kubanska diktaturens störste vän. Vad betyder stödet för Fidel Castro?
AM: Utan stödet från Chávez skulle kommunistregimen falla. Ta till exempel importen av subventionerad olja. Om den upphörde skulle Kuba gå i konkurs på fyra månader.
CA: Vad tror du om framtidsutsikterna? Ska vi vänta oss en färgglad folklig revolution, en perestrojka eller fortsatt repressiv stagnation?
AM: Inget kommer att hända innan Fidel Castro är död, men det blir början på slutet.
Innan vi bryter upp berättar Valladares om en affisch som visar två bilder, på Barack Obama respektive en av Kubas politiska fångar. Texten under bilden av Obama lyder: Han ville ha förändring och valdes till president.
Under den andra bilden står det: Han ville ha förändring och fick 27 års fängelse.
