Regeringen Reinfeldts hållning inför FRA-lagen går idag ut på att räddhågset söka tiga ihjäl frågan, som Sanna Rayman nyligen beskrev här på ledarsidan (17/9). Den taktiken är inte hållbar – det finns många och starka samhällsintressen som kommer att elda på i ärendet under överskådlig framtid (läs ”till valet 2010”).

Men värre för såväl regeringen som för oss medborgare är de sidoeffekter som denna ohållbara taktik leder till.

För regeringens del är bekymret att statsminister Reinfeldt har gjort frågan om FRA-lagen till ett spörsmål om regeringsduglighet. Det var det hot han använde i sin egen riksdagsgrupp före omröstningen i juni. Den siste opponenten i det egna partiet tvingades till reträtt med den retoriska frågan om vederbörande verkligen ville vara den som blev en moderat statsministers politiske baneman.

Därmed har Reinfeldt tillhandahållit en läsanvisning: Skulle regeringen lida nederlag kring FRA-lagen har han själv angett att den inte är regeringsduglig.

Att självmant servera sina menings­motståndare och oppositionen en sådan tolkning är inte slugt.

Ty samma dag som riksdagen öppnades, förklarade sex riksdags­ledamöter från folkpartiet att de ville riva upp FRA-lagen, kanske till och med genom att gå den politiska oppositionen till mötes. Social­demokraterna å sin sida har sagt att de denna höst kommer att presentera en sådan riksdagsmotion, förmodligen tillsammans med miljöpartiet.

Vilken bilden av alliansregeringen ska bli om folkpartisterna inte kryper till korset, utan röstar med oppositionen, har statsministern redan talat om. Och hur duglig kommer regeringen att se ut, om den åter under förnedrande former måste piska in ledamöterna i sitt parlamentariska underlag?

För medborgarnas del är bekymret att FRA-lagen har blivit så tydligt förknippad med intrång i den personliga integriteten, att regeringen, i sin taktik att förtiga problemet, också har slutat tala om en politisk princip som har varit en av dess paradgrenar.

När Reinfeldt läste upp den borgerliga alliansens regeringsförklaring hösten 2006, nämnde han skyddet av den personliga integriteten tre gånger:

”Den personliga integriteten ska skyddas, och oskyldigas rätt värnas i all lagstiftning.” / ”Ett beslut om buggning ska föregås av omsorgsfulla överväganden, och stor hänsyn ska tas till den personliga integriteten.” / ” Ett fritt och öppet meningsutbyte, och respekt för den enskildes integritet är grundläggande värden i vår demokrati.”

I årets regeringsdeklaration förekom ordet integritet blott en gång: ”Sverige står helt och fullt bakom Europeiska Unionens stöd för Georgiens territoriella integritet…”

Numera slår alltså alliansregeringen vakt om Georgiens territoriella integritet (inget fel i detta), men inte de svenska medborgarnas personliga integritet.

En av den tyske regissören Rainer Werner Fass­binders bästa filmer heter Rädsla urholkar själen och originaltiteln är än mer talande med sin grammatiskt bristfälliga tyska: Angst essen Seele auf. Filmen visar hur fruktan förgiftar relationer.

Regeringen Reinfeldt tiger inför oron om den personliga integriteten och den räddhågsna taktiken äter upp dess borgerliga själ.

Thomas Gür är företagare och fri skribent.