Försvar av välfärdsstaten och utfall mot moderaterna. Det var vad man kunde förvänta sig när LO:s chefekonom Dan Andersson presenterade en rapport om arbetslösheten i går. På de punkterna behövde ingen bli besviken. Men även regeringen drabbades av kritiken.
Moderaterna hävdar att betydligt fler kommer att arbeta om de stimuleras till det med hjälp av sänkta bidrag och sänkt skatt. Dan Anderssons invändning är att ett ökat arbetssökande inte ger så stor effekt om det inte finns ett ökat antal jobb som går att söka. Med den kritiken riktas naturligtvis blickarna mot regeringens ansvar. Gynnar den socialdemokratiska politiken framväxten av nya jobb eller inte? LO-rapporten tecknar en dyster bild av läget: ”Arbetslösheten är alltför hög och sysselsättningen alltför låg.”
Nyligen analyserade Svenskt Näringslivs chefekonom Stefan Fölster jobbläget som det såg ut mot slutet av 2004. Av 5,8 miljoner svenskar i arbetsför ålder var 2,24 miljoner inte i arbete. De som stod utan jobb var 100 000 fler än 1995, då
Sverige just hade tagit sig igenom den värsta lågkonjunkturen sedan 1930-talet.

När regeringen visar prov på handlingskraft driver den en politik som direkt motverkar företagande och nya jobb. Inom vårdsektorn prioriteras till exempel arbetet med en stopplag som förhindrar entreprenörskap och privat vårdföretagande.
Regeringen har också satt käppar i hjulet för EU:s Lissabonprocess; den som ska stärka medlemsländernas konkurrenskraft i världsekonomin. Svenska socialdemokrater har nämligen i allians med allsköns protektionister motarbetat förslaget om en fri marknad för tjänster, det så kallade tjänstedirektivet. Nej, regeringen vill inte kännas vid att den är mot konkurrens, men i praktiken innebär invändningarna mot förslaget att inskränkningar görs i rätten att sälja tjänster över gränserna. Inget som kan tänkas utmana facket eller kollektivavtalen tillåts slinka igenom. Lägg till detta kraven från Frankrike och andra om att offentliga tjänstemonopol måste skyddas så återstår inte mycket av den fria
marknaden för tjänster. Direktivet går nu en osäker framtid till mötes.

Protektionismen slår hårt mot tjänsteföretag i de nya medlemsländerna, men också mot svenska producenter. Tjänstesektorn står för nästan 70 procent av den europeiska ekonomin. Det säger sig självt att det ligger i Sveriges intresse att svenska tjänsteföretag bereds tillträde till den europeiska marknaden.
Ännu mera skattepengar till arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbildningsinsatser. Så lyder det socialdemokratiska receptet. Men den vägen skapas inte de nya jobben. Dan Andersson påpekar i LO-rapporten: ”Regeringens ambition är att hälften av en ungdomskull ska in på högskolan ... Men hälften av en ungdomskull kommer inte att gå på högskola. Vilken är politiken för denna grupps möjligheter till jobb, bostad och utbildning?”
Insikten om att regeringen saknar en politik för jobb har vunnit stor spridning. Enligt en färsk Temoundersökning anser endast 11 procent av de tillfrågade LO-medlemmarna att mer pengar till Ams är
lösningen. 79 procent tror att det är viktigare med bättre förutsättningar för småföretag. Det är en riktig bedömning.