Tillgodoser ”FRA 2” kritikernas förväntningar på bättre integritetsskydd? Den frågan diskuterades i veckan när Uppsalajuristernas alumnistiftelse ordnade ett seminarium på temat.
Signalspaning är ett hot mot integriteten för den som planerar att sprida massförstörelsevapen, göra kanonmat av svenska soldater i Afghanistan eller har terrorattack på att göra-listan. Det var ungefär kontentan i FRA-chefen Ingvar Åkessons svar.
Det ska sägas. FRA 2 blir något mindre integritetskränkande än den lag som regeringen piskade igenom i riksdagen förra året. Ändå innehåller det nya förslaget sådana brister att det är förbluffande att Lagrådet i torsdags kunde ge regeringen klartecken.
Förmodligen kände de höga juristerna sig bundna av det förra Lagrådets skandalösa godkännande av ”FRA 1” våren 2007.
I det nya förslaget görs mycket väsen av att den enskildes rättigheter stärks genom att det inrättas en försvarsunderrättelsedomstol. Kruxet är bara att instansen ska vara stängd för enskilda vars integritet har blivit kränkt. Integritetsskyddsintresset är i stället tänkt att tillgodoses på ett abstrakt plan av ett integritetsskyddsombud, som regeringen utser.
Lagrådet ifrågasätter om domstolen förtjänar att kallas domstol. Förutom att den inte ska vara tillgänglig för enskilda kommer besluten om vad FRA ska få spana på inte att kunna överklagas. Ändå tycker Lagrådet att det inte är mycket att bråka om.
Man skriver att det sätt som ordföranden och ledamöterna kommer att utses på, borgar för att kvaliteten blir så god att förbudet att överklaga besluten kan godtas. Men kan det verkligen det när regeringen bestämmer vilka domare som ska vara ordförande? Märkligt nog tycker Lagrådet att det är tryggt att dessa ska handplockas enligt det gamla kallelseförfarande som Grundlagsutredningen nyligen dömde ut och ville se utmönstrat.
Domstolens övriga ledamöter ska utses av riksdagsgrupperna. Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att inse att regeringen indirekt kommer att ha god kontroll över domstolens göranden och låtanden. Eller tror någon att Alliansens partifolk i riksdagen kommer att utse ledamöter som har en helt annan syn på signalspaning än regeringen?
Att förhandlingarna av sekretesskäl kommer att hållas bakom lyckta dörrar är självklart. Därför menar jag att regeringen borde eliminera grogrunden för misstankar som helt säkert uppkommer om att de utsedda domarna och ledamöterna går i regeringens ledband. Den här funktionen borde med andra ord ha anförtrotts de vanliga domstolarna, som ger medborgarna bättre garantier för oberoende och rättssäkerhet.
Lagrådets yttrande kastar bara ytterligare bränsle på FRA-brasan.
En gnista tändes igår. Flera ombud på C-stämman krävde att lagen rivs upp. Stämman sade nej men gick med på att den som får sin integritet kränkt ska ha rätt till skadestånd. Synd bara att det inte går ihop med den grundbult i regeringens signalspaningskonstruktion som innebär att FRA omedelbart ska förstöra integritetskänsliga uppgifter som felaktigt har inhämtats. Eller tror någon att FRA kommer att upplysa den enskilde om kränkningen efter att den känsliga informationen har raderats och bevismaterialet därmed har förstörts?
