Pengarna brinner i fickorna på Pär Nuder. Och det trots att hans plånbok är tom.
Ökade utgifter och minskade inkomster är röda trådar i det socialdemokratiska budet inför budgetförhandlingarna med v och mp, som presenterades i går. I den mån det talades återhållsamhet kom det från vänsterpartistiska och miljöpartistiska förhandlare. Då vet man vad klockan är slagen.
Trots att regeringen beskriver konjunkturen i allt rosigare termer vill man kraftigt öka de offentliga utgifterna. Ekonomin är för stel för att skapa ordentligt med nya jobb när det går uppåt, och i stället för att mjuka upp strukturerna vill regeringen mjuka upp statsfinanserna.
Arbetslöshetstalen måste hyfsas före valet, och pengar ska lösa problemet. Utöver mångmiljardsatsningen på olika sorters sysselsättning i offentlig sektor och den tidigarelagda höjningen av barnbidraget, föreslår man generösare förmåner i sjukförsäkringssystemet. Dessutom vill socialdemokraterna ha en sista sänkning av skatten som kompensation för de s k egenavgifterna.
Enligt Pär Nuder och Göran Persson skapar konjunkturuppgången utrymme för alla dessa påfrestningar på finanserna. De ska kunna genomföras utan att budgeten blir svagare än vad som förutskickades i våras. Problemet är bara att denna vårbudget inte var stark, utan svag. Statens minus för 2006 uppskattades till 30 miljarder kronor - och det under ett rätt gynnsamt år, då man borde ha överskott och samla i ladorna.

Konjunkturförbättring eller ej, det handlar ändå om att spendera sig till en valseger för lånade pengar. Notan kommer den dag som konjunkturen vänder nedåt.
Regeringen avstår såvitt man kan förstå från att på något märkbart sätt förbättra ekonomins funktionssätt. Sänkt inkomstskatt är förstås trevligt, men ”kompensationen” utformas som en fördelningspolitisk åtgärd och stärker inte drivkrafterna att göra en extra insats. Fåmansbeskattningen ska lindras, heter det ännu en gång, men denna beskedliga reform har blivit en Särimner som konsumeras som utspel i år efter år utan att bli
verklighet. De sänkta arbetsgivaravgifterna gäller valåret och året därpå och kommer inte att få någon reell effekt; företagare behöver få hållfasta besked för att förändra sina beteenden.
Vi har sett den här sortens röstfiske förut. Men det är inte säkert att väljarna blir lika imponerande denna gång.