Vi skulle flytta till antingen Washington eller Malmö. Det blev Malmö. Här är gott att leva – och Malmö har betydligt lägre mordfrekvens.
En solig dag på Ribban (stranden mitt i stan) hör vi tyska, serbiska, holländska, engelska, spanska, arabiska… Främlingar pratar med varandra på vårt stamkafé; våra barn går på föräldradriven Montessoriförskola ett kullerstenkast bort; från glashissen upp till kontoret i Västra hamnen ser jag Turning torso, Öresundsbron och Köpenhamn rakt fram.
Vi bor i Nordens största storstadsregion, på tröskeln till kontinenten. Här finns den största koncentrationen av högutbildade i norra Europa, en nybyggaranda, framtidstro, en ung befolkning och en bubblande och löneledande softwarebransch. Enligt en Demoskopundersökning som utfördes för mindre än två veckor sedan uppger skåningar att de är mest nöjda med sin egen livskvalitet i Sverige.
Det finns naturligtvis också problem. Intolerans, arbetslöshet och otrygghet är de i särklass största utmaningarna. Skånska ungdomar svarar i högre utsträckning än jämnåriga på Själland, och i andra delar av Sverige, att de inte vill bo granne med en homosexuell, muslim, jude eller rom. Detta bidrar mer till utflyttning än till inflyttning av kunskapsarbetare.
Den senaste våldsvågen gör inte saken bättre. Vi ser rena avrättningar på öppen gata. Ändå behöver man enligt statistiken oroa sig mindre i Malmö än i Stockholm för att mördas eller utsättas för våld. Att Malmö drabbats av ett antal mord på några månader är i sanning dramatiskt, men det behöver inte vara en trend som håller i sig över tid.
En delförklaring till våldsproblematiken är förmodligen att Öresundsregionen har hela 3,7 miljoner invånare och fungerar som passage till kontinenten. Malmö är en trygg förort i köpenhamnarnas ögon.
Rädslan tystar emellertid Malmöborna. Många vågar inte berätta vad de vet för polisen eller gå emot ungdomar som trakasserar sin omgivning. Förtroendet för hela rättsväsendet är också mycket lågt bland människor som lever nära fattigdom, knarkare och kriminella. Samtidigt underlättar den höga ungdomsarbetslösheten och en skola som inte förmår ge tillräckliga kunskaper och godkända betyg till eleverna för gängen i Malmös undre värld att rekrytera.
Vapenlagar må behöva skärpas, men det är främst i de mjuka frågorna som insatser måste sättas in. Vi behöver nolltolerans mot minsta lagöverträdelse, god undervisning i svenska språket och hur det svenska samhället fungerar, mer tillit, ett bättre företagsklimat och respekt mellan grannar och främlingar.
Det är ett monumentalt svek, inte minst mot alla nya svenskar i Malmös utanförskapsområden, att inte ge bra förutsättningar för ett gott liv.
Vi kan nämligen bygga hur många torsos, broar och bomässor som helst, men om inte människor vill – eller vågar – leva och verka här går framtiden förlorad. Men nu är det så lyckligt att många med oss flyttar hit.
Sofia Nerbrand är chefsstrateg i Region Skåne och ordförande i Bertil Ohlininstitutet. sofia.nerbrand@gmail.com
