På plats | Sjukvård inför förändring
De borgerliga landstingspolitikernas situation är inte lätt. Regelverk, revirgränser och ekonomiska restriktioner begränsar utrymmet för praktiskt nytänkande kring sjukvården, och signalerna från staten är i dagsläget att inget bör förändras. Vissa privatiseringar förbjuds, andra motarbetas. Entreprenörer i öppenvården hotas i dunkla ordalag med framtida inskränkningar av deras möjlighet att verka.
Vad som behövs är bredare opinionsbildning för sjukvårdens förnyelse. Intellektuellt sett finns många av förutsättningarna redan på plats; det är frimodighet som är den kritiska och än så länge alltför knappa resursen.
Modellen att dela upp Sverige, med en befolkning mindre än Londons, i ett 20-tal regionala sjukvårdsrevir och bygga upp skattefinansierade fullskalemonopol inom vart och ett av dessa har aldrig varit rimlig. Nu håller den på att bli helt vettlös. Landstingsmakten måste avvecklas, skattefinansieringen kompletteras, individen sättas i centrum.
Behovet framstod klart vid ett seminarium i går, där utredarna Dag Norén och Alexander Crawford presenterade rapporten Healthcare - utvecklingen av en ny tillväxtbransch. Undertexten i de allra flesta inlägg från mötets paneldeltagare var att det nuvarande systemet har kommit till vägs ände och att behovet av nytänk är stort. Frågeställarna från golvet efterlyste ännu rakare klarspråk om konkurrens och alternativ finansiering.
I stället för att nöja sig med bilden av sjukvården som en i och för sig ädel men trist och dyr kostnadspost för samhället, vänder Norén och Crawford på kuttingen och betraktar vården med anknytande verksamheter som en bransch som tillför samhället stora värden.
Vården bör förstås inte ses som en bransch vilken
som helst. Patienter är inte fullt ut jämförbara med konsumenter. Men att parallellerna inte är fullständiga betyder inte att de inte finns, och branschgreppet hjälper en att se: Att vården är en av våra största näringar. Att det redan i dag finns mängder av företag och människor som utanför landstinget arbetar med att främja vår hälsa genom forskning, försäkring, läkemedel, utbildning, distribution, it, medicinsk teknik, friskvård, drift, bemanning.
Man får också syn på det som fattas: modern management, entreprenörskap och mångfald i själva sjukvården, samarbete mellan discipliner, internationalisering, vilja att låta individens/patientens perspektiv slå igenom.
Eva Fernvall, ordförande i Vårdförbundet, sade fler kloka saker än jag hann anteckna men inte minst betonade hon just detta sista: Verklig förändring av sjukvården kommer först när människorna ute i samhället får mer makt över den.
Hur ger man dem den makten? På riktigt? Här behövs bättre konkreta idéer. Inte minst måste entreprenörerna själva utmana den landstingshand som föder dem. När företagarna i branschen vågar hälften så mycket som facket under Fernvall har vi kommit en bra bit på väg.
