ckså inom politiken har strategin att kalla sig nörd blivit ett sätt att hajpa ett drag som man innerst inne vet är en smula enkelspårigt. Med suffixet nörd blir ingående kunskaper i påhittade rymdspråk, växellådors beteende, modekollektioner eller läskflaskors etiketter lite coolare – och belönas med status inom den subkulturella kretsen. Problemet för en politiknörd är att han eller hon egentligen vill – eller bör vilja – att folk utanför klicken ska haka på.
Politiska nördar funderar på samhällets organisering. De gillar att prata om demokratimodeller och maktdelning. De går igång på att diskutera vikten av författningsdomstolar. De granskar välfärdsstaten ur ett fågelperspektiv och grunnar på hur den påverkar det demokratiska deltagandet.
Utan de här frågorna kan man fråga sig om vi hade haft några politiker. Det stora och övergripande är kryddan i det projektledarjobb politiken ofta liknar. Hålla literpriset för mjölk i bakhuvudet, vikta de nyfödda årskullarnas storlek mot de nyutexaminerade förskollärarnas dito.
Viktigt, definitivt, men kanske inte så stimulerande.
Sverige är ”i behov av något mer än bara förvaltning”, slås det fast redan i förordet till en ny idébok författad av tio centerpartister.
De beskriver den politiska visionen år 2010 som närmast konservativ, i meningen att båda sidor fajtas om titeln ”klok samhällsplanerare”, snarare än för sina nya och framåtsyftande idéer.
Det är visserligen sant att den politiska debatten ser sådan ut, men vi ska inte glömma att mandatperioden knappast har varit renons på frihetsreformer. Kanhända inte så många och så omfattande som författarna önskar, men mycket har faktiskt hänt.
Centerpartiet har varit flitiga visionärer på senare år, ofta med långtgående och reforminriktade idéer på agendan. I boken Med frihet följer ära – 10 texter för ett liberalt värderingsskifte samsas flera av dem. Henrik Sjöholm skriver intressant om federalismen. Riksdagskandidaten Elisabeth Thand Ringqvist förklarar varför det personliga ansvaret behöver hitta tillbaka till individen. En gammal god centeridé – grundtrygghet, utvecklas av Stockholms landstingsråd Gustav Andersson. Fredrick Federley pläderar för fri rörlighet och Fores Martin Ådahl ritar en hållbar miljöpolitik.
Nördigt? Jodå – i ordets goda bemärkelse. Dessvärre belönar väljarna sällan nörderier, vilket C har fått erfara i de senaste mätningarna. Tillbakagången förklaras ömsom med Saab, ömsom med Vattenfall, men när jag läser slår det mig att kanske varken bilar eller energi är problemet.
Anledningen till att De nya moderaterna undviker att tala om värderingsskifte är att de vet att sådant skrämmer väljare. Federalism och personligt ansvar förför inte den som oroar sig över maxtaxor och inkomsttak. Grundtrygghet är en intressant tanke, men vem orkar kliva på ett skepp som lovar decennier av besvär för att i grunden förändra socialförsäkringssystemen?
För de flesta är det ett irriterande hack i vardagen när dagis byter fröken eller pizzerian runt hörnet får nytt telefonnummer. Prio ett för folk i allmänhet är att vardagen flyter på, imorgon också.
Därmed inte sagt att C gör fel i sitt envist visionära framåtblickande. Någon måste ju ta hand om nördandet när det regeringsbildande partiet självt håller förvaltandet högt...
Med frihet följer ära. Det gäller bara att hålla ut.
