Två jägare råkar störa en björn som står och äter. Björnen härsknar till och sätter i väg rakt emot dem. Jägarna vänder på klacken och flyr för allt vad de är värda men efter ett kort tag stannar den ena av dem upp, drar av sig stövlarna och tar på sig ett par gymnastikskor som han haft i ryggsäcken.
– Vad ska det där tjäna till, ropar den andra. Du kan ändå inte springa fortare än en björn!
– Det behöver jag inte heller, svarar den första. Det räcker att jag springer fortare än du.
Jag misstänker att ni har hört historien förut, men den gör sig numera påmind var gång jag tänker på svensk politik. I kampen om regeringsmakten är det viktiga inte att man är bra; det viktiga är att man är mindre dålig än de andra.
Med andra ord borde allt vara frid och fröjd för regeringen och de borgerliga. Den rödgröna koalitionen har kollapsat och vänstersidans regeringsalternativ ligger i ruiner. I förtroendemätningarna ligger gensvaret för Fredrik Reinfeldt och Anders Borg på rekordnivå, medan det går urdåligt för Håkan Juholt. Under sin nya partiledare har socialdemokratin hoppat ur den ena galna tunnan i den andra, och nu har man bedrivit sitt budgetarbete i form av familjegräl inför öppen ridå. Statsministern borde lugnt kunna lämna löparskorna i säcken.
Men enligt mätningarna är det strid på kniven. I DN/Synovates nya undersökning, som publicerades i fredags, får S, V och MP till och med större sammanlagt stöd än Alliansen. S, V och MP är inte längre ett organiserat block, men det är en klen tröst för de borgerliga. Ifall de blir mindre än de rödgröna partierna 2014 är det ändå slut med alliansregerandet som vi har känt det.
Man kan säga att det är väldigt långt kvar till nästa val och att man inte ska oroa sig i förtid. Fast det verkar klokare att konstatera att det brukar ta lång tid att göra sådant som är svårt och att det är lika bra för allianspartierna att skärpa sig meddetsamma. Kraften i det borgerliga samarbetet har mattats av, det är oroligt i leden och det behövs insatser för en nystart.
• Bilda en borgerlig valallians. I en lång intervju i veckans Fokus (39/2011) är Fredrik Reinfeldt glasklar med sina ambitioner inför valet 2014: ”Min utgångspunkt är att de fyra allianspartierna ska söka ett förnyat mandat och försöka få egen majoritet.”
På sistone har det spekulerats en hel del om att Moderaterna misströstar om de små borgerliga partiernas framtidsutsikter och att de förbereder sig för ett samarbete med Miljöpartiet i stället. Nu säger Reinfeldt att detta är helt fel, men det skulle bita bättre om han kunde visa det även i handling.
Att gå till val under den gemensamma beteckningen Allians för Sverige betyder inte att möjligheterna till enskild partiprofilering försvinner. Tvärtom kan allt sådant bli mindre laddat när det står klart för väljarna att de fyra vill fortsätta styra ihop.
Valallians och gemensam beteckning innebär att de borgerliga blir ett enda parti i valmyndigheternas ögon, vilket i sin tur gör att hotet från fyraprocentsspärren försvinner. Stressen kan rinna av. I de små partierna kan man sänka axlarna och få prata politik i stället för promille.
• Ta behovet av nya idéer på allvar. Det konstiga är inte att förråden har tömts efter fem reformrika år vid regeringsmakten, det konstiga är att man inte kan erkänna det. KD:s våndor bottnar i partiets djupa osäkerhet om vad man vill vara och driva. I Centern finns en något tydligare tanke, men den har inte nått fram till väljarna. Men inte heller hos stora M finns någon tydlig känsla om vart man är på väg.
Förslaget till nytt moderat idéprogram lägger inte ut en kurs för framtiden utan går ut på att i efterhand skapa en överbyggnad åt den praktiska politiken. Dokumentet är fullt av honnörs- och värdeord men gör inga riktiga prioriteringar och går inte att använda som sjökort.
Moderaterna talar gärna om sig själva som allmänintressets riddare och samhällsbärande kraft, men i långa loppet går det inte att förena sådana ambitioner med dagens toppstyrning och centralism. Ett stort parti behöver en bred idédebatt.
Fler programtexter är inte lösningen, utan det handar om att skapa mötesplatser och främja en orädd, uppslagsrik och sökande kultur. I Moderaterna. I Alliansen. Den dag man tror att det är färdigtänkt kommer det snart också att vara färdigregerat.
• Förbered en stor regeringsombildning till 2012. Hittills har Fredrik Reinfeldt gjort ändringar i laguppställningen som svar på olika sorters avgångar, men efter sex år är tiden kommen att rädda de små partierna från att bli nischpartier och ge ny vitalitet åt M genom några offensiva rockader. Göran Hägglund borde kunna ge ny ton åt arbetslinjen som chef på Arbetsmarknad, och tänk vilken skjuts som Jan Björklund skulle kunna ge åt Justitie.
