Det har varit en lång process – eller egentligen flera – men nu sätts definitivt punkt för ett kapitel av diskriminering inom högskolan. Åtminstone om högskoleminister Tobias Krantz förslag om att stoppa den positiva särbehandlingen går igenom.

Drivande i kampen för lika­behandling i högskolan har varit den ideella organisationen Centrum för rättvisa som i flera rättsfall har hjälpt personer, som blivit bortsorterade av diskriminerande urvalsprocesser, att föra grupptalan mot universitet och högskolor. I samtliga fall har Centrum för rättvisa fått rätt.

Möjligheten att använda positiv särbehandling som finns inskriven i högskoleförordningen står nämligen i strid med både EG-rätt och diskrimineringslagen, vilket inte har hindrat högskolorna att genom olika kryphål tillämpa varierande former av positiv särbehandling. Tobias Krantz besked är därför snarast en bekräftelse på att diskrimineringen är olaglig.

Det är både glädjande och logiskt, kommenterar Gunnar Strömmer, VD för Centrum för rättvisa. Flera års trägen kamp mot diskriminering i olika former, under etiketten positiv särbehandling, tycks nu ha gett resultat inte bara i praktiken utan också i juridiken.

Detta är en tydlig signal från regeringen om att det ska vara individers kompetens och meriter som styr deras möjligheter, inte personers kön. Något som enligt diskrimineringslagstiftningen för övrigt ska gälla även annan verksamhet i offentlig sektor. Det kan säkert finnas anledning att hålla koll på att lagen efterlevs även vid till exempel anställningar.

Det finns fler som har anledning att fira. Inte minst de kvinnor med fina betyg som framöver får en ärlig chans att bli läkare, veterinärer eller psykologer. Enligt Centrum för rättvisas uppskattning har ca 8000 fall av diskriminering förekommit i högskolan åren 2006-2009, och 94 procent av de drabbade är kvinnor.

Möjligen har detta också gjort det lättare för en del att ta ställning mot kvoteringen – systemets försvarare brukar i vanliga fall argumentera för behovet att öka jämställdheten genom att ändra spelreglerna till kvinnors fördel. Men eftersom det är fler kvinnor än män som söker till de mest populära högskoleutbildningarna har också i första hand kvinnor sorterats bort av kvoteringen. Man kan misstänka att det inte var en utveckling alla föreställt sig. Det gör dock inte sär­behandlingen bättre eller sämre i sak – för den enskilda individen spelar det ingen roll om bortsorteringen sker för att han är man eller hon är kvinna.

Ska man ändå resonera utifrån olika gruppers möjligheter finns det också skäl att gratulera pojkar med sämre resultat i skolan. Skillnaderna i betyg mellan pojkar och flickor i grundskola och gymnasium är stora och något ökande. Det kan vara en bidragande orsak till att andelen kvinnliga studenter på populära utbildningar är så pass stor, men varför det är så och hur det kan förändras är fortfarande öppna frågor.

Nu kan de tas på allvar – med kvotering har det problemet enkelt lösts genom att sopas under mattan.