rbeta och inte supa. Lite hårdraget är det De nya moderaternas och alliansregeringens berättelse om det goda Sverige som politiken strävar efter. Det är både rätt och riktigt men som framåtblickande historia är det väl torftigt. Människors liv är så mycket mer. Ett borgerligt samhälle är så mycket mer.
Att arbete har blivit den ideologiska ramen säger en hel del om bristen på idé- och framtidsdebatt. Pragmatismen sitter i högsätet. Därför känns det befriande att Kristdemokraterna har skakat liv i idédebatten. Det är både viktigt och vitaliserande att börja formulera den borgerliga berättelsen om Sverige.
Det blev ett himla hallå när Göran Hägglund lanserade begreppet verklighetens folk och samtidigt drämde till kulturvänstern för att vara von oben. Det upprörda tonläget visade att han träffade en öm punkt. Senare har Hägglund tagit idédiskussionen vidare med begreppet politikens gränser, med kritik mot ”överpolitiseringen av Sverige” och KD i rollen som politikens gränsryttare (fast kritiken drabbar naturligtvis också KD).
Tillsammans kan de båda begreppen bilda utgångspunkt för den borgerliga berättelsen om Sverige – och det är precis vad den KD närstående tankesmedjan Civitas vill göra. Igår presenterade Fredrik Segerfeldt sin essä Verklighetens folk möter politikens gränser. Här stakas det ut en tydlig position som kan ta debatten vidare.
Verklighetens folk har en klang som griper tag, men begreppet har också en inbyggd vaghet som motiverar viss varsamhet. Det gäller dock även kritiken därav. De inbjudna kommentatorerna Carl von Essen och Ulrika Kärnborg talade om farlig populism med anstrykning av sverigedemokratism…
Efter att ha resonerat kring begreppen politik, marknad och civilsamhälle landar Segerfeldt i slutsatsen ”ett samhälle med långt mindre statlig inblandning i människors liv”. Lämna människor i fred, manar Segerfeldt. Det är en retorik som inte lyfter, lika lite som att framställa politik i sig som tvång.
Segerfeldts viktiga nyckelmening är istället om det är rimligt att betrakta en fråga som politisk eller inte. För att ändå ha perspektiv på Sverige av idag kan man erinra om att under det långa sjuttiotalet hyllades Friggeboden som en veritabel frihetsrevolution. Politikens gränser har redan blivit snävare.
