Alkohol är tre gånger så skadligt som kokain, om man väger in farorna både för den enskilde och omgivningen. Det framkommer i The Lancet, som presenterar en ny studie ledd av David Nutt, en av Storbritanniens högst ansedda vetenskapsmän på området. Forskningen kommer med all säkerhet att skapa kontrovers, inte minst för att resultaten sätter i fråga politikens prioriteringar.

Man kan till exempel dra slutsatsen att staten borde intensifiera sina insatser för att bekämpa ungdomars supande.

Riksrevisionen (RR) har granskat effekterna av regeringens satsningar för att minska ungdomsfylleriet de senaste tio åren, i rapporten Statliga stöd i alkohol politiken – Påverkas ungas alkohol konsumtion? Den goda nyheten först: ungdomar super allt mindre. Men den intressanta nyheten är en annan: nedgången tycks inte bero på insatserna.

På tio år har man lagt 1,4 miljarder kronor lokalt för att stävja alkoholkonsumtionen, varav 900 miljoner särskilt riktade mot unga. RR ser ”få belägg för att de projekt som bedrivits skulle ha haft effekt på alkoholkonsumtionen”.

Det är inte bara så att Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, länsstyrelserna och kommunerna har helt olika ingångsvärden i sina arbetsmetoder. De har också olika synsätt på målen och på vad som är mätbara effekter, i de fall sådana överhuvudtaget krävs. ”Effekter kunde redovisas enbart i 4 procent av de projekt som länsstyrelserna stött”, heter det på ett ställe, men dessutom att ”bara i hälften av dessa har Riksrevisionen bedömt att den redovisade effekten är underbyggd.”

Alla är överens om att stävja ungdomsfylleri. Även undertecknad. En ambitiös politiker vill i det läget inte verka handlingsförlamad. Något (oklart vad och med vilken effekt) måste göras. Ett förbud, en satsning – det är viktigt att ta upp kampen!

Så går skattepengarna ut i arbete. Till projekt utan mål eller resultat. Samtidigt, på grund av en allmän hälsotrend eller på att Nintendo Wii kräver mindre sprit för att bli roligt än forna tiders knivslagsmål, krökar kidsen allt mindre. Även där tillsynen minskats (som RR ger exempel på).

Var och en kan dra egna slutsatser. Men det är inte givet att lösningen alltid är mer politik.

I själva verket har politik ganska mycket gemensamt med drickande. Det är inte särskilt svårt att uppfinna anledningar att ta sig ett glas. Det svåra är att veta när man ska låta bli.