Landets länspolismyndigheter ska slås ihop med Rikspolisstyrelsen och bilda en samlad polismyndighet. Det meddelade justitieminister Beatrice Ask i går. Förslaget är både väntat och vettigt, men det har något gemensamt med flera andra förslag som har presenterats inför höstbudgeten. Det är något väsentligt som fattas. Vad gäller den nya polisorganisationen är det frågan hur tryggheten i samhället kan stärkas.
Var finns den lokalt förankrade ordningspolisen?
Polisens organisation är långt ifrån ändamålsenlig och är en av förklaringarna till att polisens effektivitet lämnar en hel del övrigt att önska. Under perioden 2000-2010 ökade anslagen till polisen med 40 procent och antalet poliser med 26 procent, utan att brottsuppklarandet förbättrades.
Att antalet anmälda brott per polis förblev konstant kan vara den viktigaste orsaken, men många har pekat ut krånglig administration och otydlig ansvarsfördelning som stora hinder för smidighet och effektivitet. Förhoppningsvis leder den sammanslagna myndigheten till färre gränsdragningskonflikter och oklarheter och bättre möjligheter till prioritering och kraftsamling, även om risken för större byråkrati i en större myndighet aldrig ska underskattas.
Men hur mycket administrativ förenkling man än får till stånd finns det en gräns för vad man kan åstadkomma. Redan idag upplever många människor att det finns ett stort avstånd mellan medborgare och polis, och känslorna av maktlöshet och frånvaro riskerar att förvärras när de ansvariga inte ens finns i länet.
En del begär det omöjliga av polisen, men det finns även högst giltiga klagomål: Varför klaras bara en tiondel av de så kallade vardagsbrotten upp? Varför ska en polisanmälan ofta vara något man mest gör av försäkringstekniska skäl?
Det är svårt att tänka sig att läget hade kunnat bli så illa om Sverige haft en lokalt baserad ordningspolis vid sidan av den nationella. Med en kommunal polis kan uppdraget anpassas bättre efter de skilda behoven, och medborgarna få en reell chans att utkräva politiskt ansvar.
Inför varje val skulle kommunpolitikerna få lov att bevisa vad de gjort för att förbättra medborgarnas trygghet under mandatperioden. Har inbrotten minskat? Skadegörelsen? Tryggheten? Ett kommunalråd som inte har några positiva svar att ge får sannolikt svårt att få förtroendet förnyat.
I vissa områden kan polisen göra stora insatser för tryggheten bara genom att synas på vissa platser och tider. I andra gör de mer nytta genom att utreda stölder och inbrott. Brottsligheten ser knappast likadan ut i varenda kommun i landet. Följaktligen borde inte heller polisen göra det.
