Svensk polis står inför den kanske största organisationsförändringen sedan förstatligandet 1965. I våras föreslog polisorganisationskommittén i en utredning att dagens 21 polismyndigheter ska slås ihop till en enda. Och i veckan lämnades det sista remissvaret till regeringen.

Allt pekar på att förslaget kommer bli verklighet. Bollen har varit i rullning länge, det finns en blocköverskridande samsyn och även remissinstanserna är positiva – inklusive polismyndigheterna och Rikspolisstyrelsen. Det är inte heller så konstigt. Erfarenheterna från tidigare sammanslagningar är positiva.

Sedan 1990-talet har det gjorts tolv stora sammanslagningar som bildat så kallade enmyndigheter. Däribland polisens närmaste vänner i form av Tullverket, Kriminalvården och Åklagarmyndigheten. Den samlade bilden är att det resulterat i tydligare ledning, flexiblare verksamhet och effektivare resursutnyttjande. Inte minst har koncentrering av administration möjliggjort besparingar.

Men en sammanslagning av dagens 21 polismyndigheter är ingen universallösning på polisens problem. Den låga andelen uppklarade brott, de långa utryckningstiderna och frånvaron av patrullerande poliser har flera och komplexa orsaker. Inget kommer magiskt och plötsligt bli jättebra med en myndighetsreform.

Samtidigt tar större organisationsförändringar lång tid. Det framgår tydligt i forskning om reformer i offentlig förvaltning. Således är en förutsättning för att en reform av polisen ska lyckas att det finns ett politiskt tålamod. Det fordrar ett ansvar av politikerna att inte plocka enkla – och destruktiva – politiska poänger på ”misslyckade reformer” och kräva mindre nogräknade förändringar.

En annan fallgrop är otillräckliga resurser. Större organisationsförändringar är kostsamma, framför allt i inledningsskedet. Det har bland annat konstaterats av Statskontoret, som analyserat tidigare förvaltningspolitiska reformer. För att sammanslagningen av polismyndigheterna ska leda till förbättringar – och inte försämringar – behöver regeringen ge tillräckliga anslag.

Rättsväsendets verksamhet är en av statens mest centrala uppgifter. Den är en förutsättning för alla människors grundläggande trygghet. Det måste prioriteras.