Vem är rädd för EU-kommissionen? Ganska många. Och med fiender som Marco Vignudelli behöver EU-motståndarna inte några nya vänner för att dra väljare i valet till Europaparlamentet.

Personligen brukar jag framhålla den positiva roll som kommissionen spelar för ett EU för alla, inte bara för de europeiska stormakterna. Det utesluter dock inte kritik mot t ex den livstids immunitet som infördes enligt beslut av den 8 april 1965: principiellt felaktig och med vaga skrivningar om vem som ska göra vad under vilka omständigheter.
Marco Vignudelli lider av ett svårartat attitydproblem med grötmyndighet som framträdande drag. Texten i Corriere della Serra är förstås densamma oavsett översättning. Romano Prodi presenteras där som kommissionens ordförande och ledare för Olivträdskoalitionen. Om det skulle bli maktskifte hyser han inte några tvivel om att de italienska trupperna ska dras tillbaka. Det är det centrala budskapet till de italienska väljarna, inte det vaga viftandet med att trupperna kan stanna kvar
under förutsättning att den internationella insatsen blir humanitär och ställs under FN-kontroll.
Alltså: Den avgående ordföranden för EU-kommissionen tar inför sin återkomst till italiensk politik ställning i en politiskt kontroversiell fråga. Saken blir inte bättre eftersom detta i sin tur kan påverka den sittande regeringen Berlusconi och därmed indirekt även andra EU-länder.

Därav mitt förslag om att införa en tids politisk karantän för att undvika att avgående kommissionärer faller för politiska frestelser.
Det räcker inte med att låta någon annan svara på kritik för att tala i egen sak.