Justitieminister Leena Luhtanens man påstås ha betalat en grafiker svart för en del av hustruns kampanjmaterial i kommunalvalet år 2004. En del har han betalt vitt, resten ”kontant”, vilket innebär utan sociala avgifter och skatt. Justitieministern anser anklagelserna vara ofattbara och avgår inte utan fortsätter sin riksdagskampanj som planerat.
En av FFC:s, motsvarigheten till LO i Sverige, valreklamfilmer ansågs så grov att den fick dras in innan den ens hade börjat sändas på betald tv-tid. Men den har sänts i alla tänkbara sammanhang ändå och varenda finländare har sett hur kapitalistsvinet smörjer kråset vid ett dignande matbord, medan han uttalar att ”de där” (arbetarna) inte behöver rösta utan det kan ”vi” (kapitalisterna) göra åt dem.
Den 18 mars är det riksdagsval i Finland. Det är hundra år sedan Finland som första land i världen gav kvinnor både rösträtt och valbarhet till riksdagen.
”Den här valrörelsen är lite lam”, säger partiföreträdare, riksdagsledamöter och andra som jag under några intensiva dagar träffar i Helsingfors. Ingen tror att något oväntat ska hända. Men alla kandidater kampanjar för fullt och för egna pengar. Personval i Finland är på riktigt. Det finns inga partibestämda kandidatlistor och folket väljer fritt.
Zahra Abdullah från de gröna väcker uppmärksamhet genom att dela ut lakritsstänger. Veltto (”Slappe”) Virtanen, sannfinländarna, delar ut toppluvor och Lotta Backlund har delat ut 2000 kondomer till potentiella väljare i Helsingfors nattliv. Socialdemokraternas Eero Heinäluoma trycker kundvagnspolletter i händerna på folk, Risto Kuisma från samma parti delar ut numrerade isskrapor.
Valet tippas bli jämnt. Det blir troligen målfoto mellan centern och socialdemokraterna. Strax efter kommer samlingspartiet. Eller också kan samlingspartiet komma in som tvåa efter centern, som tros ta hem flest röster.
Finland har, som vanligt, att se fram emot en konsensusregering i konstellationerna grön/röd; grön/blå eller möjligen blå/röd. För i Finland regerar alltid de två största partierna tillsammans, blockpolitik existerar inte. Dessutom får också alltid ett eller två småpartier vara med. Lilla svenska folkpartiet har suttit i alla regeringar sedan 1978.
Det förekommer ingen debatt om ett eventuellt finländskt medlemskap i Nato. Inga större protester hörs mot att en femte – och sedan sannolikt en sjätte – kärnkraftsreaktor ska byggas och att kärnavfallet kommer att slutförvaras i Olkiluoto eller Lovisa. Som för övrigt konkurrerar om att få ta hand om det…
Att Finland inte motsätter sig klusterbomber förmår inte heller uppröra, och något hot från Ryssland känner man inte av (men ett starkt försvar och lite bomber är ändå alltid bra att ha).
Inget rubbar systemet med konsensusregering. Statsminister Matti Vanhanen, centern, utsedd till Finlands sexigaste man, värvar röster strax utanför city. Lång och stilig, i bruna byxor och brun stickad tröja, står han som en klippa som ingen rubbar. Allra minst en kärlekskrank trebarnsmamma, som han träffat via internet. Och när han säger att han lika gärna regerar med socialdemokraterna som med samlingspartiet så tror man honom.
