Flera ministrar i den nya regeringen - kanske också i den gamla? - har licensskolkat. Den ena efter den andra i offentligheten visar sig ha anlitat städhjälp och barnflickor svart. Hela havet stormar, de fläckfria representanterna för journalistkåren kastar sig över allt och alla. De har nämligen själva aldrig betalat en hantverkare svart eller gjort tvivelaktiga avdrag i deklarationerna eller något annat som skulle göra dem olämpliga att kasta första stenen.

Sverige har blivit ett mycket svårt land att leva i. Folk klarar sig uppenbarligen inte på sina egna löner utan måste få tillskott i ekonomin i form av bidrag. Folk kan inte driva enmans- och småföretag på grund av världens högsta höga skatter och avgifter. Och om de har anställda är de tvingade att betala deras sjuklöner och dessutom lön till vikarier. Det säger sig självt att det
inte går! Folk jobbar svart för att dryga ut sina låga nettoinkomster och folk anlitar svarta städare, barnflickor, rörmokare och hantverkare för att de inte har en rimlig chans att betala vita löner med alla tillägg ens om de är högavlönade.

Ministrar i både tidigare och nuvarande regering har levt som alla andra. De har inte upplevt det som direkt fusk att inte uppfylla alla krav och acceptera alla pålagor som ålagts dem och resten av folket. Inte ens de, som under sju decennier haft makten och skapat samhällssystemet, har klarat att leva efter sina egna regler.
Försäkringskassan jagar sjuka människor och upprätthåller ett märkligt system av ”förtroendeläkare” som, trots att de aldrig sett dem det gäller, gladeligen intygar att de inte är sjuka och att de genast kan börja arbeta heltid. Deras egna läkarkollegers ord betyder ingenting, trots att det är dessa som träffat patienterna. Domstolarna dömer oskyldiga som sedan inte får resning och ingen tar tag i dessa skandaler. Kommunerna vägrar hjälpa
åldringar som till slut inte orkar mer utan går och dränker sig. Socialtjänsten tvångsplacerar barn långt från föräldrarna och inte sällan i miljöer som är helt annorlunda än hemmiljön, vilket gör att barnen tappar sin identitet. För att inte tala om hur det ser ut i skolorna: det är ett mycket sorgligt kapitel, och svenska elever ligger långt, långt efter elever i jämförbara länder när det gäller kunskaper.

Personligt ansvar är en enorm bristvara i alla sammanhang: politiska lika väl som privata. Och så tror man statsråd och andra som i den nya regeringen ska vara oförvitliga, helt annorlunda än det folk de ska styra över! Hur naivt är det inte att tro att de, som också växt upp under socialdemokratiskt styre, på cirka två dagar ska kunna vända hela jättekolossen Sverige? Det borde varje normalt funtad människa begripa är en total omöjlighet.
Det är tröttsamt med alla drev som bedrivs av journalister i samma glashus som dem som de jagar. Ska man få en verklig förändring till stånd så räcker det inte
med att byta ut ministrar på löpande band; man får helt enkelt inse att det enda krav som skulle förändra något är: ”Byt folk”!