Han ville absolut inte ha en munkjacka med blixtlås fram, eftersom det var en alldeles för gubbig modell. I stället önskade sig den blivande 75-åringen en luvtröja från Nike. Det var heller inte mycket gubbe över 75-åringen när han under flera år efter jubileet iförd önskad present hoppade i båten och sköt ifrån bryggan. Så kan en del pensionärer vara.

Att åldras med värdighet betyder kanske att fortsätta vara och utvecklas som den person man alltid har varit. Utan att någon annan styr hur tillvaron ska se ut eller hur dagarna lämpligen bör bedrivas. Äldre personer bor i egna hem allt längre och klarar allt bättre – med samhällsservice, släkt och goda vänner – att leva efter eget huvud.

Socialdepartementets ambition att med statistiskt underlag kartlägga hur medborgare över 65 har det ekonomiskt, är bra. I går presenterade man rapporten Efter 65 – inte bara pension (Ds 2011:42) som visar att gruppen inte alls är så homogen som ibland antyds när situationen för pensionärer diskuteras.

Den stora skillnaden inom gruppen 65+ finns mellan de yngre pensionärerna och de betydligt äldre. Bland dem som nyligen passerat 65 har andelen med löneinkomst ökat betydligt sedan mitten av 90-talet. För 66-åringar har siffran ökat från 19 procent 1997 till 36 procent 2009. Inkluderas egenföretagare är andelen 41 procent.

Av 71-åringarna har 21 procent inkomst från arbete. Någon form av arbete verkar vara en viktig del av livet även efter pensionsåldern och kanske vore allt annat märkligt.

Sällan handlar det om stora summor, men nog ger det nytt perspektiv på hur många pensionärer lever.

Den äldre gruppen pensionärer har det generellt sett sämre ställt än de nyblivna. De senare har en tredjedel högre ekonomisk standard än hela gruppen pensionärer.

Även om vi som medborgare har fått allt större utrymme att själva påverka och planera för vår pension, är åldrandet i sig svårt. Desto viktigare då att bemötandet från omgivningen är värdigt och respektfullt.

Med 40-talister i pensionsålder ställs nya krav. De var de ”första tonåringarna” och de kommer sannolikt att ha attityd även som äldre. För att anta deras utmaning är det en förutsättning att också pensionärer och äldre människor ses som personer.

Stereotyper är något vi tar till när vi inte vet tillräckligt om en grupp. Att faktiskt ta reda på vilka den heterogena gruppen ’’de äldre’’ består av är en rimlig början. Vårt sätt att tänka om såväl pension som pensionärer ändras.