I

Skandinavien tar politiker hand om dina pengar och ger dig bara lite fickpengar att ha roligt för. Det var Martin Wolfs, ekonomiredaktör på Financial Times, snabbanalys av det svenska systemet när han 2005 föreläste på en konferens i Stockholm. När staten blir tillräckligt stor börjar den äta på det civila samhällets utrymme och som medborgare vaggas vi in i den falska förvissningen att politikerna alltid tar hand om oss. Fickpengarna räcker till fredagsmys och allt det där andra sörjer ’’någon annan’’ för.

Wolf fångade på kornet den socialdemokratiska välfärdsstatens själva logik. Med höga skatter plockar staten in en ordentlig andel av våra pengar som sedan stuvas om i olika socialförsäkringar. Följaktligen blir utrymmet för egna besparingar minimalt och ansvariga för alla eventualiteter är politikerna.

Dagarna före midsommar fick Saabanställda i Trollhättan veta att löningen skulle utebli. Snart meddelade facket att de medlemmar som behövde kunde få lån i en lokalbank. Möjligen lugnade beskedet något.

I ett trygghetsdopat land som Sverige skulle, enligt Länsförsäkringar 2010, vart fjärde hushåll inte klara en plötslig utgift ens på 8000 kr. Den falska tryggheten har predikats av politiker med den uttryckliga målsättningen att medborgaren helt enkelt inte skulle behöva bekymra sig. Folket fick veckopeng och politikerna lovade att hantera pengarna på bästa sätt.

Men uppdraget att samla all nödvändig information centralt på finansdepartementet är omöjligt och man misslyckades följaktligen att förutse varje eventualitet. Regeringens skattesänkningar har gett större utrymme för personligt sparande, men ytterligare reformer krävs innan vi kan skapa vår ekonomiska trygghet själva. Det handlar om ytterligare skattereformer och gynnande av privat sparande, gärna på bekostnad av en stor politisk sektor.

Inte sällan är det en mindre stat som ger större trygghet.