De politiska partiernas utveckling är ämnet för statsvetaren Svend Dahls avhandling Efter folkrörelsepartiet, som även finns i en kortare rapportform från tankesmedjan Sektor3. Som titeln antyder är partiernas förvandling från folkrörelser ett faktum. Den stora frågan är vad de har blivit och vilka konsekvenserna är.

Vi har försett de politiska partierna med en sorts maktmonopol, vilket förut har kunnat motiveras med att ett stort antal medborgare/väljare har varit partimedlemmar. Medlemskapet innebar möjligheter att påverka politiken i respektive parti. På så sätt hade partiernas makt en demokratisk legitimitet. Denna avtar dock med sjunkande medlemstal.

Enskilda politikers mandat har länge varit begränsade. Det har på det stora hela varit partierna som bestämt dagordningen. På den tiden väljarna i stor utsträckning genom sitt medlemskap var med och bestämde partiernas politik var detta egentligen inte kontroversiellt.

I takt med att de politiska partierna utvecklats har de blivit allt mer professionaliserade och vad som något elakt kan kallas ”marknadsanpassade”. Att få så många röster som möjligt har blivit viktigare än varför man får dem. Politiken har omvandlats till ett högspecialiserat yrkesområde som innefattar såväl folkvalda som tjänstemän.

Förändring är ofrånkomlig och behöver inte vara av ondo. Ett mer professionellt och förhoppningsvis kompetent styre har fördelar. Medlemmarnas minskade inflytande är dock ett tecken på att makten har rört sig från folket mot staten.

En överblick av partiernas ekonomiska utveckling leder till samma slutsats. Medlemsavgifterna har gått från att vara den mest betydelsefulla inkomstkällan till att idag vara närmast obetydlig. Istället är det staten och det offentliga som är den stora inkomstkällan.

Offentlig finansiering begränsar risken för korruption visavi den privata sektorn, men skattefinansieringen skapar också problem. Det blir svårare för nya partier att ta upp konkurrensen.

Staten och partierna smälter samman. Det medför problem, inte minst av det demokratiska slaget. Möjligheten för enskilda människor att påverka politiken har successivt minskat och är idag mindre än någonsin. Det är partiapparaterna som i hög grad bestämmer vilka som blir invalda, även om det är möjligt att i mindre mån påverka det.

Det finns flera sätt att föra tillbaka makten närmare väljarna. Alla har sina för- och nackdelar. Att en fråga är svår är dock inget skäl att låta den vara.

Det är svårt att tro att idealismen har slocknat så till den grad bland landets politiker att alla skulle vara nöjda med den rådande situationen.