De senaste opinionsundersökningarna om partisympatierna aktualiserar än en gång nödvändigheten av att den borgerliga alliansregeringen i valet 2010 ställer upp som en valallians, under en gemensam partibeteckning.
Kampen för att bilda regering efter 2010 års val kommer att bli en strid på kniven mellan Alliansen och ”svampen” (det rödgröna regeringsalternativet, härlett av: s+v+mp). Att Sverigedemokraterna denna gång på allvar slåss om plats i riksdagen, spär ytterligare på osäkerheten.
Vill Alliansen ha en mandatperiod till har den inte råd att förlora en enda borgerlig röst. Men går partierna till val var för sig, kan hundratusentals borgerliga röster gå förlorade för det borgerliga blocket. Sett till opinionsmätningarna kan man i valresultatet 2010 inte utesluta att ett av de borgerliga partierna hamnar utanför riksdagen. Och att till och med två av dem blir utan riksdagsplats.
Såväl Kristdemokraterna som Centern hänger på repen. Skulle ett av dessa partier få 3,5 procent av rösterna och ramla ur riksdagen, innebär det att nästan 200000 borgerliga röster gått till spillo. Skulle bägge hamna strax under spärren, går över 400000 borgerliga röster förlorade.
Med tanke på hur kritiskt läget är för två av alliansens partier, kan man inte sätta allt hopp till att den borgerliga motsvarigheten till ”kamrat-fyra-procent” ska hjälpa dem över riksdagströskeln.
En valallians är lösningen. De borgerliga partierna registrerar en ny partibeteckning inför valet 2010 – varför inte Allians för Sverige? Därefter kan partierna gå fram med skilda listor under denna beteckning. De som vill röstar på ”sitt parti” och inga röster kan gå förlorade på grund av riksdagsspärren, eftersom alla borgerliga väljare tekniskt sett har röstat på samma parti. Fördelning av mandat sker i enlighet med utfallet för de olika valsedlarna eller enligt en på förhand överenskommen nyckel.
Det finns inga egentliga sakskäl mot en sådan lösning. Det finns en del tekniska och praktiska svårigheter, men inga oöverkomliga.
Det finns eventuellt en ekonomisk hake, och den är att de borgerliga partierna, eftersom valalliansen tekniskt sett blir ett parti, kan mista en del av partistödet i olika former. Det handlar kanske om 20 till 30 miljoner kronor, om jag lyckats räkna rätt.
Men det får inte och det kan inte vara en fråga av denna dignitet som styr ifall det ska bildas en valallians som säkrar att borgerliga röster inte riskerar att gå till spillo och som blockerar en rödgrön regering 2010. Partiegoismen är mycket stark, men det finns förhoppningsvis också en tillräcklig rationell makthunger, för att bita huvudet av skammen.
Förlorar de borgerliga partierna regeringsmakten 2010, därför att ett av dem hamnar under spärren och man inte ens har försökt sjösätta en valallians, kommer deras partiledningar att framstå som lika framsynta som de trojanska ädlingar som tyckte att det var en vacker trähäst de hemseglande akajerna hade lämnat efter sig, och att man utan fara kunde frakta den innanför murarna.
Thomas Gür är företagare och fri skribent. thomasgur@hotmail.com
