d Spalten Det är redan klart, det blir ett nej. Experterna på finansmarknaden tar ut nejsegern i förskott, att döma av deras prognoser (DI 19/7). Folk behöver inte ens gå och rösta den 14 september, ty Danske Banks sannolikhetsindikator för juli ger jasidan endast fem procents chans att vinna. Enighet råder också om att räntorna blir högre vid ett nej, men det verkar folk strunta i, så länge räntesatsen är ”svensk”. Det är bara att gratulera Lars Ohly, som i helgen avfärdade Lars Leijonborgs varning att en seger för nejsidan är ett stöd för dem som vill ta Sverige ur EU. Så stygga är de inte, vänsterpartister och miljöpartister, att de vid en seger menar allvar med att förverkliga sina partiprogram. ”Miljöpartiet strävar efter att Sverige ska lämna EU ... Därför vill vi ha en ny folkomröstning”, står att läsa i det gröna partiprogrammet. ”Vårt mål är att Sverige ska lämna unionen”, skriver även Ohlys parti, och kräver ännu en folkomröstning. Men tydligen gäller detta inte just nu; borgerliga EU-anhängare ska inte skrämmas från att ta nejsedeln. De kunde få för sig att frågorna hänger ihop - att ett nej till euron resulterar i ett nej till EU-medlemskapet. Kanske blir det tydligare efter eurostriden. Då kan den rödgröna nejvänstern gå vidare, till folkomröstningen om EU:s nya konstitution. Ett nej även där, så kan vi befria oss från den europeiska gemenskapen och vara rent svenska igen.