Varje år anmäls cirka 1500 våldsbrott kring krogarna vid Medborgarplatsen och Stureplan. I den statistiken ryms en förskräcklig mängd utslagna tänder och skadade ögon.

Det är händelser som brottsoffer inte sällan får bära med sig hela livet, i form av löständer och synfel – eller i värsta fall ingen syn alls.

För den som hävdar att brottsoffer och gärningsman egentligen oftast är lika stora bråkmakare är den samhällsekonomiska kostnaden – dyr sjukvård och uteblivet arbete – ett annat argument för att ta problemet på allvar.

Redan idag arbetar polisen i Stockholm aktivt mot det så kallade krogrelaterade våldet. Med ökad närvaro och mobila poliskontor har också våldsbrottsligheten minskat något.

Nu satsas även på säkerhetskameror. I veckan monterades 16 sådana kameror vid just Medborgarplatsen och Stureplan, och det är de första av sitt slag.

Förhoppningen är att brott ska förebyggas och att brott som begås ska kunna utredas i större utsträckning.

Det är ett ingrepp i integriteten, men hur stor är egentligen skillnaden mellan att bli övervakad av en polis på plats och av en polis via kamera? Bilderna sänds i realtid kvällar och nätter till polisens ledningscentral och raderas efter 30 dagar. Skillnaden för polisen är däremot stor: de kan se både mer och fler.

Det kan också påminnas om att ett krossat skallben ofta upplevs som en större kränkning än att bli filmad.

En berättigad farhåga är dock att vi en dag vaknar upp och har en övervakningskamera i varje gathörn. Något som faktiskt hänt i London, där det idag finns över 10000 motsvarigheter till de 16 säkerhetskameror som har monterats i Stockholm.

Förutom att det kan kännas obehagligt pekar mycket på att den avskräckande effekten är blygsam och dessutom avtar när övervakning blir normaltillstånd snarare än undantag. Och den bestående fördelen för utredningsarbetet sker till en väldigt hög kostnad. Systemen i London har blivit en dyr affär.

Som med det mesta krävs en balans, och det fordrar ett ansvar från både polisen och politikerna.

Men även integritetens förkämpar bör se på saken lite mindre digitalt. Allt behöver inte vara ett eller noll. Inte heller övervakning.