Under en lång december i sjukförsäkringsdebattens cementblandare har regeringen fått vad den tål. Men tro det eller ej: Oppositionen, som har stått bredvid och hejat på hela tiden, är minst lika illa däran.

Det framgår av en ny undersökning av attityder i sjukförsäkringsfrågan som genomförts av Demoskop på uppdrag av Svenskt Näringsliv (14-17/12). Trots kanonaden i medierna har 31 procent av de tillfrågade stort eller mycket stort förtroende för regeringen när det gäller villkoren för sjukskrivna, medan bara 20 procent har stort eller mycket stort förtroende för de rödgröna. Fler är starkt kritiska mot regeringen än mot oppositionen, men när man summerar opinionsläget klarar sig blocken ungefär lika bra.

Regeringens medelbetyg blir enligt Demoskop 2,58. Oppositionens medelbetyg blir 2,50.

Resultatet bör leda till ordentlig nervositet hos Socialdemokraterna och deras stödpartier. Dag efter dag, i nyhetsinslag efter nyhetsinslag, har regeringen anklagats för omänsklig behandling av sjukskrivna. Det är svårt att över huvud taget föreställa sig en mer gynnsam mediebevakning för endera blocket än den som oppositionen har fått uppleva under december 2009. De rödgröna borde ha skaffat sig ett gediget övertag i sakfrågan, men i stället klarar man nätt och jämnt oavgjort.

Till dels kan det ha med människors grundläggande värderingar och samhällsbild att göra. Å ena sidan tycker många av de tillfrågade att sjuka människor alltför ofta tvingas söka jobb och att kraven på de sjukskrivna är för höga. Å andra sidan anser ett klart flertal att bidragsfusket är utbrett och att kontrollen av de sjukskrivna är för dålig. Allmänheten har en samtidigt mjukare och hårdare inställning till sjukskrivningarna än ministrarna, som ju talar om att människor ska hjälpas tillbaka till arbetslivet snarare än om missbruk.

Man gillar inte att läsa om tidsgränser som löper ut och sjuka som tvingas till kurser och jobbsökande, men många är övertygade om att det finns problem med överutnyttjande. Synen på bidragsfusk är stenhård. Hela 78 procent vill ha hårdare straff.

Den intensiva mediekampanjen har väckt ilska mot regeringen. Men många människor tycks samtidigt vara av uppfattningen att medier och opposition inte säger hela sanningen. Det svaga förtroendet för oppositionen kan också ha med erfarenheter att göra. Människor kommer ihåg vilka som satt vid makten när sjuktalen skenade och förtidspensionärerna blev fler än företagarna. Man må vara måttligt imponerad av Cristina Husmark Pehrssons hantering av sjukförsäkringsreformerna, men man har inga illusioner om att socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister skulle göra ett bättre jobb.

För regeringen finns bara en rimlig slutsats att dra. Ju oftare man jämförs med oppositionen, desto bättre. Att styra ensam under borgfred leder till recensionskultur och att man jämförs med det utopiska ”så borde det vara”. När man i stället jämförs med verklighetens rödgröna alternativ blir resultatet helt annorlunda. Ju fler debatter i sakfrågor som våren kan erbjuda, och ju fler konkreta rödgröna förslag som kan jämföras med de borgerliga, desto bättre för Alliansen.